Inlägg

Visar inlägg från 2014

Stanna upp litegrann

Bild
Ibland kommer jag på mig själv med hur sjukt ofta jag stressar i onödan. Som att någon står med ett tidtagarur i livet och klockar allt jag gör. En dag stannade jag av någon anledning till och lyfte blicken i centrum i staden jag bor närmast. Plötsligt insåg jag för första gången hur otroligt vackra byggnader, tinnar, torn och fönster där finns. På stan är det så lätt att hänga med i stressen bara. Men ibland får jag intala mig att; låt dem stressa,men jag har inte bråttom. 
Som småbarnsmor och även då jag jobbat inom barnomsorgen så får man verkligen lära sig att låta saker få ta tid. Som när de små ska lära sig att klä på sig själv. Det blir ju bara fel om en vuxen står där ovanför och stressar. Bättre att sätta sig ner, ta ett djupt andetag och som vuxen ge det tid. Det finns ju inte alltid möjlighet på stressigt sena morgonar. Men när jag kan så vill jag försöka komma ihåg att inte ha så bråttom i onödan. Man dras lätt med i det snabba tempot som erbjuds direkt i din hand. Undrar j…

Oväntat besök

Bild
Förutom julens budskap och gemenskapen så är färska blommor ett av mina favoritinslag såhär års. När vår nordiska natur står i vila och mest bjuder på nyanser av brunt och grönt, då är en väldoftande bukett så härligt. Jag ville gärna ha en i mitt hem till jul. Men med en bebis som just nu inte gillar alls att åka bil så kändes det inte lockande att behöva åka bara för det. Vi bor på landet och har en bit till närmaste blomaffär. Så jag tänkte att det får väl vara i år. Jag klarar mig ju ändå. 
Men så igår ringde några vänner som vi inte setts med på väldigt länge. Nu ville de hälsa på och gratulera till bebis. Vi fixade kaffe o kärleksmums och så anlände de. Med sig hade de en stor blombukett och jag blev så extra glad. De står i en vas nu och sprider sin väldoft och påminner om att det kommer en ny vår, när allt ska spira och gro av livsglädje igen. Jag tog några ur vasen och gjorde ett arrangemang med lite saker från naturen. 

Juldoft i mitt kök

Bild
Med en bebis i huset vet man aldrig vad man kan och inte kan hinna med på en dag. Men igår hade hon en riktig sovardag så då passade jag på att göra det jag gillar bäst: baka. Matlagning är något jag gillar sådär, men när jag däremot hinner baka då mår jag bra. Det är något med värmen och de goda dofterna som gör mig lycklig. Att sedan få bjuda sina älskade på gott är ju också roligt. Igår blev det kärleksmums och julkolor med polkagrissnö på 

Städa, röja och plöja. .

Bild
Försöker göra en deal med min tremånaders. Hon kan väl ligga fint på min säng o titta på sitt fina bebisgym och njuta av vår rofyllda förmiddag. Så kan jag ta tag i storasystrarnas rum där man knappt ser golvet. Och jag vet att det såg precis likadant ut på mitt rum när jag var i deras ålder. Jag är ingen mamma som kräver perfektionism. Det måste få synas att man lever och är glad. Det måste få finnas möjlighet till lek och bus,  att få vara lyckliga och släppa loss fantasi och kreativitet.  Fast ibland krävs lite röjning också. Men bebis är sällskapssjuk och tänker inte titta på sitt tråkiga gym själv. Hon vill ha sällskap,  ligga nära, nära, få ögonkontakt, föra sin egen lilla slags konversation som just nu består av guuu, aaaa, rrr och mmm hmmm. Ett medfött inre behov av att få se och få bli sedd. Vi njuter av samvaron och glömmer bort städningen en stund. Vad gör väl det. Jag kan städa tyst sedan när hon somnat. Mina äldre väninnor påminner mig om att njuta av tiden när barnen är …

Idolkväll i vår lilla stad

Igårkväll kan jag lova att stora döttrarna somnade med stora leende på läpparna. Lisa, Mollie och Josefine kom till vår stad med sin tack-turné. Det var mycket folk och fin stämning när de duktiga tjejerna uppträdde. Det kyliga regnet, som pågått under dagen, gjorde ett välkommet uppehåll. Efteråt var det signering. Min man hängde med våra stora döttrar på det medan jag och vår minsting på tre månader åkte till hemmets lugna vrå. Efter en stund kom övriga familjen hem. Tjejerna rusade in och visade stolta upp varsin signerad poster. Jag var lite tveksam till att åka in till stan på kvällen med en bebis. Men det gick så bra. Vid ett tillfälle under konserten utbytte jag och vår äldsta dotter blickar och tro mig när jag skriver att jag har aldrig sett en nöjdare unge. Ögonen glittrade, vi diggade i takt med låten som vi kände igen från tv. Tänk att mitt i det kolsvarta decembermörkret, en helt vanlig måndag så kunde vi få vara med om något så roligt. Det värmde upp både våra hjärtan och…

Komma igång...

Komma igång...med bloggen. "Du borde starta en blogg", sa en god vän i helgen. Hon la sin hand på min axel o såg mig i ögonen när hon sa det. "Du skriver så fina inlägg på facebook. De berör och jag förstår vad du menar", fortsatte hon. Jag blev rörd och tackade henne för de uppmuntrande orden som verkligen värmde mitt inre i decembermörkret. Jag tänkte tyst att jag har ju redan en blogg som jag startade för ett år sedan. Men med sjuksköterskestudierna i full gång så hann jag aldrig börja. Nu har jag studieuppehåll sedan en tid tillbaka och i vagnen här bredvid vilar vår tredje lilla prinsessa. Min skatt som jag är så rädd om och glad åt. De två andra är i skolan nu och mannen på sitt jobb. Kanske kan jag nu få igång denna blogg. Jag önskar dig som läser en trevlig dag och ser fram emot en ny resa i "bloggandets värld".