Städa, röja och plöja. .

Försöker göra en deal med min tremånaders. Hon kan väl ligga fint på min säng o titta på sitt fina bebisgym och njuta av vår rofyllda förmiddag. Så kan jag ta tag i storasystrarnas rum där man knappt ser golvet. Och jag vet att det såg precis likadant ut på mitt rum när jag var i deras ålder. Jag är ingen mamma som kräver perfektionism. Det måste få synas att man lever och är glad. Det måste få finnas möjlighet till lek och bus,  att få vara lyckliga och släppa loss fantasi och kreativitet.  Fast ibland krävs lite röjning också. Men bebis är sällskapssjuk och tänker inte titta på sitt tråkiga gym själv. Hon vill ha sällskap,  ligga nära, nära, få ögonkontakt, föra sin egen lilla slags konversation som just nu består av guuu, aaaa, rrr och mmm hmmm. Ett medfött inre behov av att få se och få bli sedd. Vi njuter av samvaron och glömmer bort städningen en stund. Vad gör väl det. Jag kan städa tyst sedan när hon somnat. Mina äldre väninnor påminner mig om att njuta av tiden när barnen är små. Det försöker jag verkligen.   Jag tänker på barn runtom i världen som inte får någon närhet. Det märks ju så tydligt vad gott det gör en människa när man svarar an på det behovet.  Det fylls liksom på med värme och kärlek, både till den som ger o får. Den här fina tavlan fick jag nyligen av en mycket god vän.  Tycker orden passar fint med dagens inlägg. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvartalskris och förskollärarens utrustning

Att landa

Friluftsliv