Inget nytt under solen

Vissa saker man gör kan kännas så tryggt på något sätt. Var ute och hämtade in ved till kakelugnen. Varje gång jag gör det tänker jag att här har säkert någon annan förr gått samma väg från huset till vedboden med sin vedkorg.  Någon som bodde här, i det som nu är vårt hus, för länge sedan. Undra hur den personens liv var, hur samhället och världen såg ut då, vilka glädjeämnen och sorger den människan omgavs av. För galenskaper  och onda dåd som dem vi idag bevittnar i världen, det har alltid funnits mer eller mindre barbariska än idag. När obehagliga dåd överraskar och brakar rätt in i våra tv-rum, hem och tankar via nyheterna så kan det ibland kännas tryggt med det tysta, stilla och invanda. Väl upptrampade stigar, stora hundraåriga träd i en vacker park eller den tysta klara stjärnhimlen som lyst över jorden i tusentals år. 
Det finns de som tror att de har så bråttom att de inte hinner med de gamla. Nuförtiden ska allt gå så snabbt så vissa klarar inte av att sitta ner i tystnad. Utan blir rastlös och tycker det är tråkigt. Men jag har upptäckt vad jag tycker är likt en pärla eller dold källa till ny kraft. Det är umgänge med gamla människor som gått före på livets väg men som fortfarande finns här med oss. Det kan vara otroligt rogivande att få sitta ner med en kopp kaffe hos en gammal människa. Att få samtala lite eller sitta tysta tillsammans och lyssna till klockans tickande. Kanske beundra några vackra krukväxter eller land som fått omsorg under många år med tålamod och väntan. Ibland är det så  nyttigt att få lära sig vänta lite i en värld som dundrar fram i en rasande fart. I stillheten finns så mycket kraft att hämta. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kvartalskris och förskollärarens utrustning

Att landa

Friluftsliv