Ebb och flod

Jag har en bra bok som en vän i USA skickade i julklapp ett år. Den innehåller små kapitel som man kan läsa dagligen om man vill. Mitt favoritkapitel handlar om att dagarna och livet kan se väldigt olika ut. Ibland är det ebb: stilla, lugnt, tid för återhämtning och möjligheter att få fylla på med nya krafter.
Men ofta känns det som flod med alla krav och måsten som hopar sig i stort och i smått. Min kusin delade igår en intressant artikel som visar på hur livet upplevs ibland. Rökning under fläkten, som det skrivs om, är inget man suktar efter, men det andra är precis så som många har det. Galet höga krav kring hem, inredning, karriär, träning och prestationsångest över perfekta barnkalas. Jag länkar här till den artikeln:
Det är skönt att träna, trivas med sin karriär, det är kul att få ha det fint hemma. Det är roligt att få förbereda och genomföra barnens små fester för deras vänner. Men det är ingen annan än du själv som bestämmer nivån. Är du för trött och känner dig överhopad med krav, sänk då ribban på de plan det är möjligt. Sätt dig ner och försök bena ut din vardag och helg. Se vart stressen är som värst och dra ner på det som är möjligt. 

Med en bebis i familjen har jag sagt till döttrarna att vi, som bor på landet, får engagera oss i det som finns i vår närhet av aktivitetsutbud. Jag kan inte vända ut och in på mig och fara hit och dit med bebis i bilen på massa grejer. Samtidigt som jag ska hinna med mat, tvätt och städ. Så där har jag dragit ner på stressen på det sätt som fungerade just för oss.Tack o lov bjuder vårt fantastiska lilla samhälle både på scouter, juniorer, gympa och fritidsgård ibland. Så det går ingen nöd på mina barn. Våga säga nej ibland till deras påhitt och tjat. Gå inte på gnället om att "aaalllaaa andra fååår ju det". Barn behöver vuxna som styr upp livet åt dem litegrann. Inte militäriskt, högljutt och nedvärderande. Utan klokt, lugnt och smart. Det bäddar in dem i något av det bästa du kan ge dem; nämligen trygghet. Det ger dem även en realistisk syn inför resten av livet. För vi vuxna får inte heller allt vi pekar på eller önskar. Snacka med dem som medmänniskor. Det har jag gjort. Förklara att just nu fungerar det inte men lite längre fram kanske vi kan ordna det. Eller hitta nya lösningar som fungerar för just er. Min ena dotter drömmer om att spela fiol. Men musikskolan ligger i stan. Det kommer inte fungera att skjutsa till detta. Dessutom vet jag inte om intresset är seriöst nog för att köpa fiol, betala terminsavgift till musikskolan och börja skjutsa fram och tillbaka. Givetvis ska man uppmuntra sina barn att pröva sina vingar och ge dem möjlighet att utforska sina intressen och gåvor. Men nu har vi diskuterat fram en start på detta. Jag har lovat att försöka hitta en barnfiol åt henne. Sedan kan vi kika lite på nätet efter en fiolkurs. Så kan hon i hemmets lugna vrå prova på detta. Om det så visar sig vara ett bestående intresse och en verklig passion då kan vi då börja titta på möjligheter till att ta lektioner. Denna lösning köpte hon och det kändes bra för alla inblandade. Se inte ditt barn som en fiende där du ska vinna varje kamp. Prata, bolla saker med varandra, diskutera, bråka gör man ibland, smäller i dörren händer också. Men de är smartare än man tror och därigenom även kapabla att kunna förstå och förhandla med. Bry dig inte så mycket om hur andra lever utan hitta en takt som funkar för just er. Det är nog mina bästa tips. 

Sedan hittar vi på lite utflykter till lekland och annat kul under loven. De stora tjejerna ser även med glädje fram emot att få börja på fritids igen till våren när jag börjar jobba igen efter mammaledigheten. Det känns skönt att veta. Så slipper jag oroa mig hur de har det när vi är ifrån varandra under dagarna. 
Vissa delar av stressen kanske är svår att få bort. Men det finns ändå saker du säkert kan göra för att livet ska bli lite skönare. 

Jag bloggar ur min synvinkel på livet. En synvinkel som handlar om att vara mor till tre, fru till en skiftarbetare, hus på landet, hitta hem i karriären o.s.v. Men vilken sits du som läser än befinner dig i så kan man ibland uppleva mycket flod. Det vill säga stress och krav. Det kanske känns som man vadar i en flod av krav eller till och med har det ända upp till halsen och nästan drunknar i krav, bekymmer, oro och stress. Kom då ihåg att livet ändras, precis som löven på hösten skiftar färg. Det kommer och det går med ebben och floden, stressen och lugnet. Sömnlösa nätter varar inte för evigt. Rätt vad det är får du vakna igen en morgon av att solen skönt värmer din kind. Sträcka ut dig i sängen som en nöjd katt. Se dig i spegeln och upptäcka rosor på kinderna igen. Det kommer tider när du får känna dig utsövd, lycklig och nöjd. Tider när du kan glädjas åt nya saker och ta dig tid att hinna njuta. Allt har en ände, så även stress och problem. Visst det kommer nya och det kanske är bättre att inse att det är så livet ser ut. Alla har sitt att kämpa med, ingens liv är ett undantag vad det gäller svåra saker man ställs inför. Utmaningar som kan vara tuffa och bördor som känns blytunga att bära. Men rätt vad det är kommer den efterlängtade ebben igen. Då får du tid att andas och bara vara. Tid att reflektera över det som var och inse att ännu en gång blev du lite visare, lite starkare och lite mer erfaren. 





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ambassadör

Tillräcklig

Något annat än läsa, skriva och räkna