Det ringa och enkla

"Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud ..." (1 Kor.)

Jag älskar att vara nära det lilla och enkla. Det och de som vill vara störst, mest och bäst, synas och höras hela tiden, är inget jag trivs med eller dras till. Det däremot, som i en dels ögon kan verka alldagligt och färglöst kan i själva verket innehålla en ovärderlig skatt. Jag tror det är därför jag trivs så bra med barn. De har ännu förmågan kvar att kunna se en diamant i det som egentligen är en isbit. En trollstav i en vanlig pinne. Ett slott i en dunge. Magiska älvljud som spelar vackert i bilen när det egentligen är småsten som studsar upp från grusvägen vi kör längs med.  

Vi vuxna kan nog behöva lära oss ibland att också se det sköna i det enkla. Inte hela tiden jaga hit och dit efter allt vi vill ha och allt vi tror vi måste göra. Om vi stillar oss kan vi upptäcka skatter precis intill.
I den människa du kanske inte trodde du hade något gemensamt med kan det sakta växa fram en helt underbar person. Bara du lär dig se med nya ögon. Ögon fulla av kärlek och förlåtelse. Bara du väntar lite och ger det tid. Allt måste inte gå så snabbt.

Idag tog jag några foton på små enkla saker; ett löv, en isbit...hur vackert som helst när solen lyser på ett frostklätt landskap. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ambassadör

Tillräcklig

Något annat än läsa, skriva och räkna