Konsten att bli nutidsklok

Nutidsklok? Ja vore det ett riktigt ord så skulle det vara motsatsen till efterklok. För visst har man nästan alltid de klokaste svaren efteråt. När något händer står man oftast med skägget i brevlådan och känner sig inte alls något vidare klok.

Jag tror att de flesta är funtade så att vi utgår från att våra medmänniskor vill oss väl. En frisk person går inte runt och tror att alla vill en illa. Hoppet är det sista som överger oss, sägs det ju. Så även hoppet om att folk vill oss väl. Vi går inte in i en kärleksrelation med tron att den vi förälskat oss i vill oss illa. Vi går inte in i en vänskapsrelation i tron att vännen vill skada. Man tror och hoppas att de man jobbar med ser en som en i teamet och inte som en motståndare.
Men ibland tar kärleksrelationer slut. Det finns vänner som kommer och går. Att det ska klicka med alla kollegor är inte självklart.

Ibland hoppar grodor ur munnen. De är inte uttänkt planerade för att såra utan råkar bara hända. De kan man alltid rätta till och lugnt säga; du det blev lite tokigt, förlåt! Skillnad är när någon avsiktligt sårar. Ibland beror det på själviskhet och avsaknad av empati. Det kan även bero på missunnsamhet och avundsjuka. Sådana kommentarer och beteenden sårar oftast djupare då de tar där de ska. Välinriktat och planerat. Det knasiga är att vi ofta klandrar oss själva då. Eller om det handlar om andra så klandrar vi lättast den som blev "utsatt". Det sägs att personen är för känslig, att man tar åt sig för mycket och liknande.  Men kanske är det så att oavsett hur du hade reagerat, även om du hade sagt de rätta orden, fräst tillbaka och sagt ifrån så hade ändå den som velat såra på något sätt ändå lyckats.
Jag tror inte vi ska klandra oss själva för mycket när sådant händer. Det handlar inte om att skickligt alltid kunna ha perfekta reaktioner och svar. Ibland kan det  bästa vara att bara lugnt ta ett steg tillbaka. Tänka efter och liksom fråga sig, vänta lite här nu...vad händer egentligen? Vart vill den här människan komma? Ibland är folk ute efter att få den de är avundsjuk på och missunnsam mot på fall. De vill få lugna, stabila ur balans, då de inte tål att se andra nöjda när de själva är så missnöjda. Andra gånger kan det bero på okunskap. Människan har inte vett att veta bättre. Är kanske inte van att umgås med någon annan än en liten krets i sin lilla omgivning. Osäkerhet och dåligt självförtroende är också sådant som gör att man ibland uttalar sig dåligt. Ibland för att få bort uppmärksamhet från sig själv, då man trivs bättre när den riktas mot någon annan.

Det bästa man kan göra när någon sårar är att hålla huvudet högre än till deras knasiga, tjafsiga och låga nivå. Tänk inte att du alltid måste ha färdiga svar. Eller säg bara att nu blev det visst lite dålig mottagning här så jag hörde inte vad du sa...åtminstone tänk så iallafall. Vissa gånger får man tänka att jaha nu var det dens mun en groda hoppade ur. Nästa gång kanske det är jag som råkar säga något olämpligt som jag egentligen inte menar. En annan sak är det om du blir sårad av samma person gång på gång. Då kan man inte ta det med en axelryckning och gå vidare. Då får man hitta ett konstruktivt sätt att ta itu med det. Det viktigaste är att inte gå och må dåligt över saker ensam. Prata med någon; din chef eller fack om det är något på jobbet. En god vän, släktingar, partner, en själavårdare eller psykolog om det handlar om vad som helst. Gå inte med sorg och oro själv. Det är så skönt att lämna jobbiga saker hos någon annan. Ensam är inte stark. Oftast tycker inte den du lämnar det hos att det är jobbigt. Det finns ändå något slags inbyggt behov, hos människor, att få hjälpa och bry sig om. De flesta tycker om att få känna sig behövda och kan känna stolthet över att få förtroendet.

Jag trivs med att vara i skog och mark. Höra träden susa och känna frisk luft. Att få tända en brasa som lyser upp och som värmer. Relationer till medmänniskor kan kännas som en brasa. Att ha varandra ger ljus och värme. Ensam så känns det mest mörkt och kallt. Det betyder inte att man måste ha en partner och bo med någon. Men alla kan hitta någon som orkar lyssna och som vill finnas där.

Ge inte upp även om det är ensamma tider ibland. Stäng inte in dig själv med problem utan våga söka hjälp och räck ut handen. Jag lovar att det visst finns många som vill fatta tag i din hand. Som vill lyssna, peppa dig, hjälpa dig på bättre tankar och som själva varit i liknande situationer. Det finns så många fina fasader. Men bakom dem finns helt vanliga personer som på ett eller annat sätt, någon gång i livet, också upplevt sorg, smärta och kamp. Ingen är finare än någon annan eller mer värd. Du har rätt att få må bra. Glöm aldrig det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ambassadör

Tillräcklig

Något annat än läsa, skriva och räkna