Lite Kajsa Warg

"Man tager vad man haver" ett uttryck som ofta förknippas med Kajsa Warg. En kvinna som levde i Sverige på 1700-talet och utgav ett antal kokböcker med husmorstips. Så klokt att göra det bästa av det man har. Som mammaledig har man inte så fet plånbok. Då är fiffiga knep bra att ta till. Jag bakade, eller rättare sagt skulle baka, chokladkakor med pärlsocker på. Ni vet sådana med mördeg. Mördeg, hallå, kan det bli enklare? Tydligen. Den goda doften spred sig från ugnen som den skulle, men på plåten syntes några misslyckade bruna högar med pärlsocker på. Så himla surt det är att misslyckas med bakning. Känns ju som om man slänger ingredienserna rakt ned i soporna. De var så sköra att de gick sönder bara man nuddade dem. O då menar jag inte spröda som perfekta drömmar. Suck, what to do? Tänkte den trötta mamman. Så efterlyste någon liten i huset chockladbollar. Då tände det till en gnista hopp. De misslyckade kakorna, som i princip redan var pulver, fick nu nytt liv som strössel till chokladbollar! Å så bra, där fanns ju även redan lite pärlsocker också.
Senare samma dag satte pysselsuget in hos döttrarna och mig. Vi ville göra kransar. Nu är det ju en tid kvar till jul och jag såg framför mig ett hem fyllt av barr och moss-smul. Så kom jag att tänka på en grej i källaren bland julgrejerna. Det är en lång ranka av plastbarr och ståltråd. Det låter fruktansvärt,  jag vet. Den köpte jag på den tiden då jag bodde i lägenhet i stan. Men den är faktiskt ganska naturtrogen och ser ut som en lång riktig granranka.
Nu bor vi på landet och kan lättare dekorera med riktigt granris. Så plastrankan fick ny användning. Vi tog fram en avbitartång och knipsade av gren för gren. De var ca 10 cm  långa var och hade en bas av ståltråd. Sedan hade vi en hel hög sådana. Så tog vi dem och lindade samman några i taget till små kransar. Sedan hämtade vi band som lindades runt och en del fick bli rosetter på kransarna. Verkligen en mysig och rolig stund.
Detta var perfekt när man ska pyssla med barn. De slapp sticka sig och det blev inte så skräpigt. Jag föredrar dock verkligen riktigt, levande material annars. Till jul så är färska blommor och mossa mitt favoritpynt. Det påminner om att det finns liv. När man är mitt i vintern, dagarna är grå och mörkret tungt så kan man lätt glömma det ibland. Men köper man lite röda rosor och plockar grön mossa så kan man känna den ljuvliga doften och se liv.
Jag suckar lite över alla tvätthögar. Över en hel drös med bebisgrejer som tar plats och samlar damm. Bebis är en livsglad ettåring nu som varken behöver vaggan, babysittern eller gåstolen som tar plats här. Suckar lite över vad jag ska laga för mat till en hungrig familj. Näringsrik, varierande och aptitretande mat - kom på det sju dagar i veckan jämt om du kan. Huset som behöver dammsugas. Mina hälar som värker, som de gjort länge nu. Suckar lite över en galen värld där det känns ibland som om våldsdåden bara avlöser varandra. Sociala medier med ändlösa diskussioner, debatter och grupper för och emot, hit och dit, här och där. Min själ blir trött!
Kanske är det där i den röda rosen jag sätter bland mossan som stillheten finns. I ljuset jag tänder vid morgonkaffet. Jag får väl göra en lista på allt jag behöver göra och sedan bocka av. Jag måste lära mig att ta hjälp av familjen. Portionera ut uppgifterna lite. Be dem om middagstips. O framför allt; jag måste lära mig att återigen mata min själ, mitt hjärta och mina tankar med rätt "mat". Soulfood, som det kallas så fint ibland. Jag behöver inte hänga med på varje nyhetssändning om det senaste. Jag behöver inte vara uppdaterad eller involverad i kommentarerna på facebook jämt. Även att jag också tycker en massa och vill klargöra min ståndpunkt. Men det gör inget om man inte alltid hänger med i nutidens snabba, galna dans. Ibland är det så skönt att medvetet lägga i bromsen. Göra saker lite långsamt och inte stressa i onödan. Julen till exempel, den kommer även om du inte hunnit putsa alla dina fönster. Jaha, vad hade det här sista nu att göra med att man tager vad man haver. Det var ju så överskriften och  inlägget började. Jo det är så att vi får vara rädda om oss själva och de runt omkring oss. Ta vad du har av energi. Sedan tar du resten en annan dag. Rätt vad det är har du klarat av det med. Oroa dig inte för hur allt ska bli och gå. Det har folk gjort i alla tider. Men oro gör inget bättre. Ta hand om dig och varandra istället. Sänk kraven och dra i bromsen på de sätt det är möjligt.
Chokladbollar doppade i kaksmulor....
Kransar som jag och döttrarna pysslat ihop
Man tager vad man haver av sin ork. Nästa dag kommer nya krafter åter. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ambassadör

Tillräcklig

Något annat än läsa, skriva och räkna