Magisk morgon

Jag rullade sakta fram i bilen längs vägen i Småland där vi bor. Dagen visade sig bli gråmulen men just denna morgon var så vacker. Solen hade just stigit upp över ett nyvaket Sverige. Den såg så stor ut där den lyste som ett gyllene klot bakom tallar och gran. Dimma steg från åkrar och fält som nu vilar tills nästa vår. Jag kunde nästan se älvorna dansa och höra änglar sjunga. Jag svängde av vid Fredriksbergs herrgård och klev ur bilen en stund. Det var trolskt att se dimman dansa runt träden i Döderhultsdalen.
Liten hade somnat i bilen och det fanns ännu tid kvar innan vår barngrupp, som vi brukar åka på, började. Jag tog några foton på naturen som idag liknade den finaste tavla och körde sedan vidare till Havslätt. Där bredde det mäktiga havet ut sig under den pastellfärgade morgonhimlen. I horisonten syntes Blå Jungfrun vilandes ute i vattnet. Några hundar med ägare promenerade sakta förbi och verkade även de njuta av denna vackra morgon.
Jag älskar dig Oskarshamn, tänkte jag och drog en nöjd suck. Min nya stad som jag bestämde mig för att flytta till 2002. Tiden går men jag får fortfarande påminna mig om att det är sant att jag faktiskt bor här nu. På denna vackra plats vid havet. Visserligen i en by lite utanför men ändå så nära.
Parallellt med världens galenskap så pågår och existerar en vacker värld. En värld där solen går upp i en skön natur. Där vänliga människor kämpar på och sköter sig med vardagsslit, jobb, skola och jobb i hemmet. Människor som bryr sig om och vill väl. Som tänker ut och planerar goda gärningar för dem runt omkring sig. Människor som vänder blicken, hjärtat och tankarna mot sådant som är gott, rätt och riktigt. Solen går upp i en vacker natur, jag lever och andas ännu en dag. Fraser som "vart är världen på väg" och ord som "kris, terror, katastrof och hot" sätter skräck i oss. Jag känner pulsen öka bara jag läser ett av dessa ord i tidningen eller på nätet. Jag lider med människor runt omkring på vår jord. Men jag vägrar låta världens galenskap göra mig lamslaget rädd. Jag är tacksam för var dag jag får leva och får se solen gå upp.



 Här kommer några oredigerade foton från en sagolikt vacker morgon i Småland.
Ser du älvorna dansa?
Hösten möter vintern och bjuder på drömlika färger
Jag älskar dig Oskarshamn 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ambassadör

Tillräcklig

Något annat än läsa, skriva och räkna