Sluta leka med flickor

Idag är somliga av oss rädda för att uttrycka oss. Det är så lätt att snabbt få en stämpel om att man då står på en sida. Men så tänker bara de som ser svartvitt. Det går att ha åsikter åt många håll och vara flerfärgad i sitt tänk, utan att för den skull ta parti för endast en sida, en politisk inställning, svart eller vitt.

Att vara fördomsfull är en sak. Men att beröra verkliga händelser, viktiga ämnen  och kalla fakta är en helt annan sak. Det går inte att engagera sig i allt men inte heller tyst blunda för allt tills det gått över eller tills det händer igen.

Jag tänker på unga flickor och deras utsatthet. En ung flicka är som en vacker ros. Väldoftande, skör, bräcklig och otroligt vacker. Rosor finns i olika färger, dofter och ursprung. Kanske har man någon favorit. Men även om de är olika så är de lika vackra på sitt vis och alla är de rosor. 

I vissa länder existerar hederskultur. Deras rosor...alltså flickor (och kanske i en del kulturer även pojkar) skyddas, döljs, följs och kontrolleras under extrema former.
I andra kulturer utgår man mer från att sådant inte ska behövas. En flicka/ung kvinna ska omges med kärlek, visas respekt och heder. Det ska vara självklart. Det naturliga ska vara att hon ska kunna gå, cykla, leka, idrotta, umgås, shoppa och leva fri och lycklig. Utan rädsla för att något vilddjur till man plötsligt ska överfalla. Så är det normala tillståndet. Det är så jag, och de flesta omkring mig, bär ett hopp om att världen ska se ut. Ett hopp, om ett fritt och jämställt samhälle, som vi aldrig ska ge upp kring.

Ibland blir vi påminda om rosens bräcklighet. Vilddjur till män som våldför sig på kvinnor. Är det överkonsumtion av porr och alkohol, våldsamma spel och filmer, droger eller anabola på gymmet som leder till deras djuriska beteende? Vad det än är så är det dags att börja jobba med detta från grunden.
För kvar lämnar de en skadad eller kanske till och med döende ros. Likt frostens kalla hand som kommer om natten och fryser sönder de sista rosorna om hösten. Så ligger de där på den kalla marken och har brutits av från sin kvist som gav näring och liv. Sönderfrusen....

Men vart står det skrivet att vissa rosor ska överbeskyddas och hedras medan andra ska lekas med och förstöras? Det här är allvarliga grejer som det inte talas högt om. Inte förrän det går så långt att det blir upptäckta våldtäkter. Kanske ännu värre misshandel eller död. Alla kvinnor, oavsett ursprung, är lika mycket värda och ska behandlas med samma slags värdighet. Det här är något som skolor, ungdomsmottagningar, fritidsgårdar, idrottsföreningar och alla slags föreningar borde tala mer om. Jobba med från början innan det går för långt. Speciellt de ställen där olika kulturer möts och där dessa kontakter skapas. Många ungdomar har med sig fördomar hemifrån. Åsikter som sitter stenhårt fast i ryggmärgen. Det kan vara svenska ungdomar som fått med sig hemifrån att man absolut inte blandar in kultur i kärlek utan håller sig bäst till sina egna när det kommer till förhållanden och äktenskap. Det kan vara utländska ungdomar som fått med sig från sina föräldrar att det är okej att leka av sig med en svensk på kärleksfronten men när de blivit vuxna så är det enbart med någon från den egna kulturen som det får bli allvar. Att man har olika åsikter får man respektera men då får man också lära sina ungdomar att inte leka och såra heller.
Orsaken till att jag tog just dessa två exempel är för att de är hämtade ur verkliga livet. Jag har tyvärr träffat både en och två mycket sårade mammor som fått se sina döttrar från en kultur blivit sårade och lämnade av killar från en annan kultur. Killar som stack när det blev allvar. För när det väl kom till kritan så tvingas de välja mellan familjen eller tjejen. Så sticker de livrädd iväg som en hund med svansen mellan benen. Istället för att följa sitt hjärta så väljer han hellre en annan fru som behagar familjen och är rätt i deras ögon. Det finns säkert åtskilliga exempel ur olika synvinklar. Fördomar gör lika ont åt båda håll!
Kvar står djupt sårade unga människor som inte gjort något fel mer än att tydligen anses vara född i fel kultur och land. Eller.....NEJ så behöver det faktiskt inte sluta. Jag tycker att de ungdomar som upplevt detta ska gå vidare och känna sig befriade. Att starta ett äktenskap och börja bygga en egen familj på en sådan grund är ändå inget att ha. Varför ska du hela livet behöva kämpa för att försöka bevisa att du är lika bra och att du duger fast du är av en annan kultur. Om nu tänket hos dessa familjer ändå är så bergfast bestämt. Sörj inte över en förlorad Mr. NoBalls som ändå inte har någon manlighet utan hellre springer som en rädd hare och lyder minsta vink från sin familj och släkt. Han skulle ändå inte ha blivit någon vidare bra make eller far. Sörj inte mer och ägna dig inte åt tankar som "tänk om....", "om jag bara hade...."

Varför är detta så känsligt ämne? Jo för att de flesta  tjejer och killar, svenska och utländska är helt okej ungdomar. Som bara vill leva, älska och uppleva livet. Sådana här ämnen kan kännas trista. Men det finns dock  familjer, bestämda tjurkärringar, avundsjuka, missundsamma familjemedlemmar/släktingar, sura alkisgubbar, överspända killgäng  och superkaxiga tjejligor i ALLA kulturer som verkligen på allvar behöver jobba med sina fördomar på olika sätt.

Det borde bli en uppmaning till dig som på något sätt har inflytande över ungdomar. Du som är förälder, fritidsledare, ungdomsledare, skolsköterska, lärare, pedagog, sjuksköterska på ungdomsmottagning, tränare eller bara vän. Vi måste börja lära barn och ungdomar att visa varandra respekt. Vi måste börja få unga tjejer att fatta vad en riktig man är. Det är inte att dras till någon som är spännande, våldsam och kriminell. För vad är det som säger att han plötsligt inte vänder det mot tjejen? Vi måste ge ungdomar en bättre bild kring hur man beter sig. Hur man uppträder rätt och riktigt. Det finns inget spännande i våldsamt och kriminellt beteende. Alla är värda att behandlas med varsamhet, heder, kärlek och omtanke. Det är inte okej att leka med någons känslor och såra, då är det bättre att låta bli från början om man ändå vet att det inget kan bli. Det går att skapa vänskap över gränserna. Man kan också hitta kärleken i vem som helst. Lyckas vi få barn och ungdomar att förstå sådant så är vi på god väg. Vare sig vi vill eller inte så kommer kulturer att blandas. Vi måste kunna prata om det och hitta sätt att jobba med fördomar, lära oss visa respekt från båda håll. Eftersom jag själv lever i två kulturer, trygg och stabil i min egen, men med insikt och respekt till den andra så vet jag hur det kan se ut och låta på båda håll. Inget är omöjligt bara alla lär sig att visa hänsyn och behandla varandra väl. Att visa respekt för en annan betyder inte att man sviker sig själv och sitt egna ursprung. Är du trygg i dig själv så behöver du inte vara rädd för andra. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvartalskris och förskollärarens utrustning

Att landa

Friluftsliv