Vad en kvinna behöver

Hans muskler som spelar under en solbränd hud. Hans bländvita leende och en blick som får dig att smälta totalt. En halvbusig, lockig frisyr som du kan köra dina fingrar igenom medan du ser i hans vackra ögon. Tvättbräda på magen.
En stol som dras ut, en dörr som öppnas, rosor varje fredag. Resor varje år, med skidsemester och solsemester. Massa fina kläder, smycken, väskor och smink. Tid för dig på salong, spa och massör som han betalar. Det kan han eftersom han är välbetald på ett perfekt jobb i en stigande karriär. Med sin glänsande bil skjutsar han runt dig. Städerska har ni med och äter det gör ni mest på restaurang eller hemkört. Varje helg blir det bubbel i både glaset och badet.

Allt det där är ljuvligt om han ger dig. Åtminstone något av det ibland kan vara helt underbart. Men när det verkligen gäller så finns det annat som är så mycket viktigare och djupare. I längden behövs något helt annat för att en relation ska gå runt och fungera. Enkla saker som faktiskt blir till viktiga saker. Om alla de där, till synes tråkiga och alldagliga sakerna summeras ihop, så utgör de tillsammans stor betydelse. De är de där sakerna som får en kvinna att antingen se på sin man med beundran eller med avsmak...

En kvinna behöver inte en man som inte kan kontrollera sitt alkoholintag. Hon ska kunna slappna av och ha det skönt och roligt också, för det är varje kvinna värd. I vissa sammanhang tycks man tvärtom tro att det är kring männen allt kretsar. Men det är väl ändå ett ganska gammaldags tänk? Nog har vi väl utvecklas mer än att ha stannat i sådant? Varför skulle det bara vara männen som ska fröjdas på fest medan kvinnor ska tiga och serva. Kanske ska hon även förnedras och klagas på tydligt och offentligt, det hör till eller? Kanske inte alltid högljutt men ändå precis uttänkt så det sårar och sätter henne på plats. Jag ser på årets julkalender där gamla tiders olika samhällsskikt tydligt skildras. Tänk vad sorgligt att det än idag finns folk i verkligheten som fastnat i gamla seder. Seder där fortfarande hierarki råder och den ene tycks vara med värd än den andra.
Ingen kvinna ska behöva oroa sig för hur ännu en kväll ute, bland vänner eller på fest ska sluta. För att mannen inte kan kontrollera promillen. Hon ska inte behöva oroas för om han ska skämma ut sig, henne eller någon annan när det är alkoholen som börjar tala och agera. Ingen kvinna ska behöva eller är värd att uppleva den skammen. Eller ännu värre, ingen kvinna ska behöva oroa sig för att bli slagen av en man vars hjärna och kropp löper amok på grund av alkoholen. Det förtjänar ingen kvinna och definitivt inte heller något barn. Inte heller efterdyningarna det vill säga baksmällan är något som rimmar fint ihop med ett fungerande familjeliv. Det är skillnad för dem som kan hantera alkohol. Men leder den bara till oro innan, avsmak under tiden och skam och sorg efter, då är det bättre att låta bli. Om man vill ha kvar sin familj alltså. 

Det finns män som är otroligt bra på omvänd psykologi. Har en kvinna levt i det tillräckligt länge så ser hon inte hur han manipulerar. Han lyckas få henne att tro att hon är tråkig och mesig för att hon inte uppskattar supande och festande. När det i själva verket är han som inte är något annat än otroligt omogen. Att festa som en dåre är något som vissa ungdomar testar en tid. Men det är inte en livsstil att anamma för resten av livet. Ibland är det bara kvinnan istället och andra gånger är det båda tillsammans. Men inget barn ska behöva anpassa sin livliga glada kropp och röst efter en förälder som har "huvudvärk" dagen efter. Barn har rätt att få vara barn. Få leka, dansa, sjunga och vara glad. Det är det normala. Ett barn ska inte tassa på tå, viska och hela tiden behöva tänka sig för, det är inte normalt eller rätt.

En kvinna behöver inte en man som tycks tro att hon är en soptunna i vilken det är helt okej att slänga all sin skit. Ibland behöver en partner också få höra något som är roligt och uppmuntrande. Det är skillnad på att våga öppna sig och sansat diskutera problem och saker som tynger en. Att dela sin oro och kämpa tillsammans är en stor del av en lyckad relation. Ingen vill väl leva med någon som är som en stängd dörr som i det mentala rummet känns tusentals mil bort.
Men en soptunna blir lätt den kvinna som alltid blir föremål för en mans ilska, besvikelser och upprördhet. Oavsett om hon orsakat den eller inte. Det finns de män som är så pass uttänkt elaka att de tillslut lyckas få sin kvinna att tro att allt verkligen är hennes fel. Så otroligt sorgligt. O kom ihåg att i sådana fall är det den omogna mannen med sin avsaknad av både självinsikt och behärskning som gör fel. Det är, som många lätt kan tro, inte kvinnans fel. Hon får inte alls skylla sig själv!  Ingen kvinna ska behöva vara någon mans soptunna. Ta ingen skit! Våga stå upp för dig och för alla kvinnor. Det får bli slut på primitiva mans-fasoner a la grottmänniska. 

Vad behöver vi då? Vad är det där till synes tråkiga som egentligen betyder så mycket för en kvinna? Är det töntiga omanliga krav som bara en toffel vill göra? Är det ouppnåeliga krav som inte ens den mest tålmodige eller starkaste man i världen på allvar kan klara?
Nej det är så enkelt att vilken slags man som helst kan fixa det:

- ta ut soporna utan att gnälla

- bär en av alla fyllda  tvättbaljor någon gång då och då utan att klaga

-hjälp till med disken utan att smälla och svära stressat som om du har jättebråttom jämt.

- se på din kvinna någon gång ibland istället för bara på mobilskärmen eller tv.n 

- var inte missunnsam eller avundsjuk på din kvinna när det går bra för henne med något. Var stolt istället för att hon är din!

- är ni ute så visa att det är henne du vill vara med. Snegla inte på alla andra på ett sätt som gör att hon känner sig som om hon lika gärna kunde gå hem. Visa att du är stolt över att vara i hennes sällskap. Är hon viktig för dig så känner hon det, även utan ord.

- perfekta ord i rätt tid är inget någon kan begära i svåra situationer. Men däremot finns det inget som är så skönt som en kram, en arm runt hennes axlar, en mjuk strykning med handen över ryggen. Det klarar alla.  Även om du också oroas så säg ibland att "det ordnar sig" bara för att de orden känns tröstande.

- klaga inte på henne och förminska henne inte mentalt vare sig ni är ensamma eller bland folk. Beröm istället det hon gör som är bra. Få henne istället att växa som person. Hon kommer inte lämna dig för det. Men om du fortsätter trycka ner henne däremot...då lär hon tröttna. Vilken kvinna vill fortsätta livet med någon som aldrig lyfter upp, som bara trycker ner? Och stannar hon kvar så raderas sakta allt hon var i takt med mannens fortsatta psykiska mobbing. Men det är konstigt...för då förlorar han ju tillslut den han själv blev kär i. Även om hon stannar kvar så finns hennes rätta jag inte längre där.

- öva dig på självbehärskning och tålamod. En man som skriker, svär och smäller så högt han kan för att få sin vilja igenom gör ett extremt osmakligt val. Det gagnar honom inget gott utan är enbart otrevligt för de i omgivningen. Det får dem att må otroligt dåligt. Det är inte bra för hälsan att ständigt behöva ha garden uppe, vara rädd för nästa utbrott. Det gör att stresshormoner stannar på farligt höga nivåer och orsakar problem i både kropp och själ. Missbruka inte din styrka som man!


Att kämpa tillsammans genom trötta grå vardagar. Genom vakennätter och sjukperioder med sina barn. Kämpa med räkningar, snöskottning, gräsklippning, disk, städ och allt det som hör livet till. Att glädjas åt bjudningar med goda vänner, längta och drömma tillsammans. Planera, bygga och renovera på hemmet och relationen. I allt det där gömmer sig en skatt. Gör man det tillsammans så blir man starka ihop. Det ligger något vilsamt tryggt även i det som kan verka trist och tungt. Kämpar man genom svåra stunder nu så kan det innebära så mycket glädje sedan. Men den som får kämpa själv tröttnar efter en tid. Det kan komma tankar på att livet kanske vore lättare själv istället. En del är så nedbrutna att de inte ens orkar tänka så. Men andra tar tag i det och ställer sig frågan: vad är jag egentligen värd?

Det där bländvita leendet, musklerna på den perfekta kroppen. Det härliga håret och alla perfekta ord. Det är inte de som är viktigast. Så oroa er inte för sånt ni män. 
Tänk så många flintskalliga snyggingar det finns. Vin Diesel, Bruce Willys m.fl. O hur gosig är inte en mjuk mage att få luta sig emot som kudde ibland istället för en hård tvättbräda? Det viktiga är inte perfekta ord, alla kan göra fel. Det viktiga är att kunna säga förlåt, visa ödmjukhet, förståelse och respekt. Lafs och fjanterier, tänker någon nu. Fast tro mig, det är vad en kvinna behöver. Kan du inte det så hjälper inga muskler eller charmerande talanger i världen, du kommer heller aldrig kunna köpa dig hennes kärlek. Men kan du visa kärlek på rätt sätt så kan du vårt språk. Börjar du tänka lite på hur du beter dig. Anstränga dig en del. Då ska du snart se hur det kan bli till din fördel. Det kan ta tid. För det tog också tid när du sakta bröt ner, sårade och förstörde. Men vill du allvar med din kvinna och din familj så är det värt att lägga manken till och verkligen försöka. 

Detta är ingen självbiografi, jag har inte genomlidit allt detta. Men jag har sett det många gånger på helt olika ställen. Det finns många fantastiska män därute. Förebilder och klippor. Det finns kvinnor som verkligen behöver omprioritera sitt liv, göra klokare val och vara rädd om sin karl och familj. 

Jag önskar styrka till dig som kanske har det jobbigt på ett eller annat sätt. Det viktigaste jag vill få fram är att alla situationer är inte normala även om en del vill ge sken av det. Det finns alltid en väg ut och en möjlighet att ändra på saker till det bättre. En mycket klok kvinna sa att man kanske inte alltid kan ändra på andra i sin omgivning. Men då får man istället ändra på sitt eget sätt. Så att man på nya vis tar åt sig makt. Makt att göra saker bättre. Ingen förtjänar att gå omkring och vara orolig jämt. Ingen förtjänar att må dåligt, känna rädsla eller skam. Ingen är mer värd än någon annan! Du är viktig, du behövs och du har rätt att må bra. Det betyder inte att du behöver bråka tillbaka eller försöka göra rätt saker jämt mot den som skadar och sårar. Det betyder mer att du tar ett steg tillbaka. Inser ditt värde. Sträcker på dig och gör ett avstamp att nu räcker det! Detta förtjänar jag inte att ta. Det finns svaga och starka, är en synsätt. Men det betyder inte att den som är svag behöver förbli det. Sakta kan man börja ändra sitt sätt. Ta nya steg som skapar den där välbehövliga ron och stillheten som man behöver för att klara livet. Orka med jobbet och fostra barn. Ge dig själv en lugn bas att utgå ifrån. Ta din plats och inse ditt värde du fina människa. Som grynet säger: Ta ingen skit!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvartalskris och förskollärarens utrustning

Att landa

Friluftsliv