Garderoben är klar

Å vilken skön känsla! Idag fick springskorna göra comeback (iallafall en tid.) Det har varit hemskt att plåga mig fram i fodrade gummistövlar, varje steg smärtade i hälarna. Det är verkligen betydelsefullt vad man har på fötterna när de inte mår bra. Nya morgonrutinen är att tejpa hälarna. Det i kombination med silikon-hälinlägg och springskor var ljuvlig denna morgon på vår promenad. Tack o lov att det finns knep att ta till. Jag håller ögonen öppna efter allt som finns att testa för att minska smärtan.
Något annat som var härligt var att min svägerska kom på besök igår. "Ska vi inte ta och fixa färdigt ditt garderobsprojekt" sa den ljuvliga människan. Så sagt och gjort satte vi igång med att mäta och skruva. Jag hade aldrig fixat det själv eftersom inget sitter fast i väggen. Däremot trycks det ut mot väggarna och hålls på plats. Under tiden fick vi stötta och hålla fast både här och där, den biten hade inte varit lätt ensam. Så skönt att två extra händer kom och fanns där. Slutresultatet blev så bra. Precis som jag hade föreställt mig i huvudet när jag planerade det. Nu är hela det, lite annorlunda och svårplanerade, utrymmet utnyttjat till max. Jag får plats med alla våra lakan, dukar och handdukar. Det var en glad känsla att få börja fylla på. Det blir till och med roligt att lägga in ren tvätt framöver.

Ensam är inte stark. Ibland får man be andra om hjälp, hur ska de annars veta vad du behöver. Andra gånger behöver man inte ens be om hjälp, utan någon erbjuder det oväntat. Så var det för mig igår.  Man ska inte dra sig för att be andra om hjälp. Något som känns stort och jobbigt för dig, kanske bara känns kul för någon annan att hjälpa dig med. Det blir inte lika stort och jobbigt när man är två heller. Jag gillar inte att utnyttja folk som hälsar på och ge dem en obehaglig överraskning genom att sätta skursvamp eller hammare i deras händer. Isåfall vill jag förbereda dem och fråga innan om de kan tänka sig att hjälpa till. Det känns som en mer schysst stil. Annars kanske de slutar hälsa på av rädsla eller avsmak kring vad nästa obehagliga  överraskning ska innehålla. Det känns som det ingår lite i det där hur man gör när man vårdar sina relationer och inte bränner sina broar. Man kan inte bara köra på och bete sig hur som helst mot andra, för att sedan undra varför ingen hälsar på längre. En del tycks få ut något av att göra sig rolig över andra, utnyttja eller vara uttänkt elak. Jag förstår inte riktigt vilka slags behov sådana människor har. Eller snarare, vad det är de saknar. Empati och medmänsklighet kanske.
Känslan jag och min svägerska hade igår, när vi begrundade vårt verk, var härlig. Vi hade mycket roligt tillsammans. Ibland fick vi göra om och göra rätt, vi skrattade, kämpade, mätte ut, funderade och fixade. Tillsammans skapade alla dessa känslor ett roligt minne som vi alltid kommer ha ihop.

Man kan leva med sina medmänniskor på så många olika sätt. En del är man fysiskt sätt väldigt nära, men själsligt sätt finns det tusentals mil emellan och man undrar vem människan egentligen är. Andra klickar man liksom med på alla plan och det behövs knappt några ord alls för att förstå varann. En del blir allt bara fel med, det funkar inte alls. Men det kanske bara är att acceptera att det är så livet ser ut. Man behöver inte älska och umgås med alla. Man får vårda de relationer som betyder mycket. Ibland får man bara stå ut med de som det funkar mindre bra med, men som man ändå inte kan undvika. Det gäller att kunna hitta sätt att boosta sitt inre så man får massa kraft att klara av de där mindre behagliga situationerna och människorna. Jag har bloggat tidigare om mitt bästa knep. Det är att under en jobbig stund visualisera sig fram i tiden och fokusera på vad jag ska göra när den knepiga situationen är avklarad. Det hjälper faktiskt. Till exempel; "nu sitter jag här på detta jobbiga möte. Men efteråt ska jag unna mig en skön skogspromenad, ett gympass, praliner i soffan, simma och basta, fotbad, en liten shoppingrunda"...eller vad det nu är som kan funka.
Jag är tacksam för de i mitt liv som är som solen på en regnig dag. Hoppas att jag får vara detsamma för dem. Här är bilder på vad en av mina solstrålar och jag fixade igår:
Färdigt
En liten solstråle ville också hjälpa till 
Underbara blommor från en underbar svägerska 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ambassadör

Något annat än läsa, skriva och räkna

Tillräcklig