För alla dem..

Nu är alla hjärtans dag över, pustar några säkert ut. Det finns de som är i en relation men inte tycker den är något vidare att fira. Det finns de som saknar en relation som av någon anledning inte längre finns. De finns de som undrar hur det känns då de aldrig någon ännu haft. Sedan finns det ju de som lyckliga kan glädjas åt att ännu en dag få äran att fira en kärlek som känns rätt.

Men vart du än befinner dig så ska du veta att du aldrig är ensam om saker och ting. Det finns fler där ute som kämpar med sådant som du. Även om det känns omöjligt att tro. Ibland är det i den man minst anar, som man kan finna både samförstånd och tröst.
Vissa gånger känns det skönt att få öppna upp till någon annan och slippa bära allt själv. Andra gånger kan tystnaden och tillbakadragandet vara det som krävs för att orka kämpa och inte tappa fokus. Att inte alltid orka försvara och förklara är något vi får ge mer tillåtelse och utrymme för. Sätten vi vi tar oss igenom svårigheter på får se olika ut.
Det bästa sättet att vara en bra medmänniska på är att inte vara så rädd för andra. Våga be om hjälp och klara ta emot den. Andra gånger erbjuda hjälp men kunna acceptera att den kanske inte tas emot på det sätt vi först förväntar oss.

Det är inte helt lätt att vara lyhörd och alltid hitta rätt väg till gemenskap medmänniskor emellan. Men det är då det lilla fina ordet måste få mer plats...nämligen ordet TID. Vi har så himla bråttom tror vi. Ibland har vi ju verkligen det. Men det är ofta vi skyndar, stressar och irrar så mycket mer än vi behöver. Hur dagens samhälle ser ut är en av anledningarna. Snabba möjligheter att få information om hela världen på bara några minuter. Ständig uppkoppling och anslutning som gör att det är mer än lovligt krävande att hela tiden vara anträffbar. Det ska svaras på samtal, mail, sms och chat. Det ska gillas, kommenteras, delas och tyckas. Det kan vara bra att enas i olika grupper för att kämpa om gemensam sak. Men senaste tiden har jag frågat mig om jag verkligen mår sådär väldigt mycket bättre av en del saker.  Att till exempel ständigt få ny information om hur dåligt ännu en, för mig främmande, människa mår i sitt yrkesliv. Det vore bättre med fler grupper som har lösningar, tips och idéer istället. Som det är nu känner att jag det är bra ibland att rensa flödet från sociala medier. Att börja välja vad jag matar mina tankar och inre hälsa med.

För att inte drabbas av till exempel välfärdssjukdomar så behöver man tänka på sin kost. Vi vet alla att det inte är så bra med för mycket socker, salt och fett. Men det är också bra att gallra lite på vilken själslig föda som är bra eller dålig. Dåligt för mig är att läsa om för mycket elände på en och samma gång. Det går inte att gå omkring och oroa sig eller sucka uppgivet åt allt missnöje eller olycka i hela världen. Vi måste inte veta allt!

Vissa gånger kan det hjälpa att ta det till en så enkel nivå som penna och papper. Sätt dig och fundera på vad som gör dig orolig eller stressad. Skriv ner det och gå på så sätt till botten med vad som gör att du far illa.
När man söker hjälp i vården för till exempel magont så kan man på läkarbesöket bli ombedd att försöka lokalisera smärtan. Vart kommer den ifrån? Vad beror den på? Vilken specifik del av magen är det som problemet finns i.  På samma sätt kan du, genom att försöka skriva ner dina jobbiga tankar, lokalisera din oro. Testa det nästa gång oro sätter in. Skriv vad det är som oroar dig och varför. Tänk efter. Det kan verkligen bli ett sätt att rensa ut inre smärta och få bukt med gnagande tankar.

Till dig som känner dig ensam eller vilsen så önskar jag dig hopp om en ny och ljusare morgondag. Håll ut genom mörkret och kylan. Var inte rädd för vinden som dånar ibland. Res dig ur jobbiga saker och våga känna nya friska vindar som rufsar tag i ditt hår, ger ny luft åt dina lungor och ditt inre. Där dunklet och mörkret funnits kan en vårstädning och en gyllene morgon vara i antågande, bara du håller ut och orkar kämpa på lite till. Livet ger och det tar. Har du kämpat länge i uppförsbacke så brukar det lossna rätt vad det är. Den känslan är ljuvlig och välförtjänt. Så ge inte upp.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ambassadör

Tillräcklig

Något annat än läsa, skriva och räkna