Tänk om...

O hur lätt det är att fastna i tankebanor och bli lite blind. När vi gör det slår handlingsförlamningen till, man tappar greppet om verkligheten, förstorar upp små saker till stora problem. Allt blir så fasligt grått och tungt då, både för dig och dem runt omkring dig.
När man tänker efter så är det nog mest vårt eget fel när skygglappar åker på och tömmarna kortas i livets galopp. Allt blir åtstramat, krystat, kontrollerat på ett trist sätt, styrt av rädsla och hämningar. Det kan tyckas vara lättare så. Då vet jag vad som händer, behöver inte vara rädd för vad som ska ske eller vad andra ska tycka. Jag följer normer och lever bara med.
Men det kan hända oväntade saker ändå. Då hjälper inga åtstramande tyglar i världen.

Kanske är det bättre att lätta på spänningarna lite. Slappna av på nya sätt som vi inte hade tänkt på innan.  Våga öppna hjärtat och dela sina känslor med folk. Kunna prata om verkliga saker och hjälpa varandra på riktigt. Ta oss tid när det går, kanske krävs det inte så mycket. Det var det där med att förstora upp små saker tills de blir ett jätteproblem. Som det där med att ta sig tid för någon. Det kanske inte betyder att du måste storstäda, öppna upp ditt hem och bjuda in. Att ta sig tid kan likaväl betyda att du väljer att stanna till när du möter någon på stan, på byn, i affären eller var som helst. Det kan betyda mer om du ger några värdefulla minuter på stående fot än en hel kväll med bjudning. Att visa en människa en stunds intresse, lyfta blicken från mobilen, välja att inte stressat titta på klockan. Utan för några minuter bara släppa alla måsten och ta sig tid. Bara vara här och nu, hinna fråga hur det är, hur mår du? Lyssna på svaren och finnas där en liten stund. Det kan betyda så otroligt mycket mer än allt det där krångliga vi inbillar oss kring bjudningar.
Eller som förälder. Man kan omöjligt spara varenda teckning och detta har jag nämnt innan i min blogg. Men välj också då att vara "här och nu". Beröm och uppmuntra konstverket när det visas upp. Sätt det kanske på uppvisning en tid. Spara några. Men ha inte dåligt samvete för att du inte sparat alla. Det viktigaste var kanske berömmet du gav när den gjordes.

En annan sak är att det ofta gnälls i familjer bland vuxna om två saker som man egentligen tänker helt fel kring:
1) Det är så tungt med hushållsarbetet i hemmet. Dammsuga blir man svettig av, usch så jobbigt! Då måste man ju duscha efteråt. Usch så omständigt!
Bära tvättbaljor är jättejobbigt. Usch så tungt och otympligt! Man blir ju helt slut i rygg och armar!
Plocka i och ur diskmaskinen. Usch så krångligt och bökigt! Upp och ner, böj och sträck! Jag har väl viktigare saker för mig än att stå här, böja och sträcka och ha det sååå jobbigt!
Klippa gräsmattan. Fy så hemskt. Då får man ju till och med igång hjärtat ordentligt. Hela kroppen används och svetten rinner, man får ju upp flåset så det är inte klokt så andfått. Usch så fruktansvärt jobbigt och ansträngande!
Skotta snö. Men dra mig baklänges på en snöplog! Hur hemskt tungt och trist ääär inte det! Varför ska jag behöva liiiida på detta vis?! 

2) Det finns aaaldrig någon tid att få träna på gymmet. Usch så tråkigt! Stackars miiig!


....MEN backa nu bandet lite här och grunna på följande fråga:
Vad är det vi vill göra på gymmet?
Jo vi VILL anstränga oss och svettas som dårar. Vi vill att det ska kännas i armar, ben och hela kroppen. Vi vill böja och sträcka, få upp flåset och få igång hjärtat. Där vill vi tänja på gränserna i kroppen och anstränga oss till max. Kanske skulle många må bra av att tänka om. Sluta deppa för allt man inte tycker man hinner med och istället försöka njuta i det man gör. Vad spelar det för roll om du får ta en dusch och byta kläder efter dammsugning, gräsklippningen eller skottningen. Du får väl stretcha efter att du lyft tvättbaljor och burit bebisar. För ja, man får muskler och bra puls av sådant med. Det ÄR jobbigt och tungt med allt i ett hem. Men det måste ju dock göras. Man kan inte vara så omogen eller självisk så man bara struntar i att hjälpa till i det gemensamma hemmet. Kanske är det därför en del smiter undan och inte tar ansvar, just för att det är tungt och kan kännas svårt. Det finns en anledning att det här ofta är något man bråkar om som par...eller stör sig på i det tysta. Jag har jätteont i mina armar just nu, efter några bebisår med mycket bärande. Men jag känner också att det finns nya "mammamuskler" där och det är jättekul. Bebisar som gnäller eller behöver sova älskar ofta långpromenader. Så där får man den träningen.
Jag tror man får bli sin egen tränare i livet. Med visselpipan redo får man blåsa till i den ibland och fråga sig högljutt, strängt och militäriskt: "Vad i hela friden gnäller du om i onödan Johansson! Skärpning i livet!"


~ Så grunna inte så på alla du inte hinner bjuda hem eller hälsa på. Ta tillfället i akt när det går att ge folk av din tid. Ibland är det jättebra och fint att ses på neutral mark. Om det så bara är några minuter vid kön i affären så kanske det är nog så värdefullt ändå.
~ Ha inte dåligt samvete för att du skulle vara en dålig förälder. Ta vara på de små fina enkla stunderna och värdesätt dem. Sådant betyder otroligt mycket för barn. Välj att inte stressa de gånger det går. Låt en vattenpöl och ett spindelnät bli värsta coola äventyret med dina barn om så bara för en kvart.
~ Tänk om på träningsfronten och börja njuta av livet också i ditt hem istället för att klaga och gnälla för att du tror att allt är så jobbigt. Se det som ett träningspass istället. Förresten är det ingen som förbjuder dig att dra på träningskläder och lite go musik nästa gång du ska städa eller fixa med tvätten.
KRÅNGLA INTE TILL LIVET SÅ I ONÖDAN. Vi ska inte plåga oss igenom de dagarna som går som vi fått att leva. Hör du det du!
PW a la barnvagnsrace
Jag och många med mig måste sluta grubbla på fel saker. Släng dig ut och njut av det liv du fått istället. 
Vårkänsla i mitt kök
Såg ett tapetrix som jag ville testa
Det funkade utmärkt! 
Chokladsnitt på recept från min goda vän Madde. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ambassadör

Tillräcklig

Något annat än läsa, skriva och räkna