Konsten att få ihop vardag och helg, äktenskap och vardagsslit

Phu! Jag landar trött på stolen och inser att det är nu det är dags att prioritera rätt och tänka efter lite. Hur var det nu igen som man gör när man är fru, mamma, husägare, städ-, tvätt-, disk- och matansvarig samtidigt som man ska jobba. Ni vet kombinationen av den där idylliska 50-talsdrömmen till kvinna/hemmafru och den där fräscha yrkesarbetande tjugohundratalets kvinna. Hur gör man för att vara den som är med och drar in pengarna till hushållet samtidigt som man ska hinna med allt det som väntar där hemma.

Att säga att någon haft några ljuvliga år som föräldraledig, verkligen fått njuta och hinna med livet. Ja det är sant ur den synvinkeln att det är fantastiskt skönt att få hinna med både sina barn och sitt hem. Men att tro att det är någon slags semester är som en spark i magen. För det är nu när jag börjat jobba och är hemifrån som jag märker hur mycket jag faktiskt gjort när jag varit mammaledig. För allt det där finns ju kvar när jag kommer hem. Det är inte så att det fixar sig själv eller att någon annan gör det tunga hushållsarbetet åt mig bara för att jag börjat jobba. Nej, disken måste fortfarande göras, huset behöver dammsugas, kläderna tvättas och maten hinna lagas.

Praktisk och idérik som jag nu försöker vara så vill jag ju gärna hitta en lösning som fungerar. Jag funderar på om man ska försöka göra mer i veckorna av bara farten, så att helgerna blir lite lugnare. Eller ska man göra massa på helgen och liksom hamstra inför veckan så det räcker? Ni vet matlådorna, de rena kläderna som ska tas på och helt självklart finnas där i garderoben väldoftande och väntande. Hemmet som ska vara trevligt att vistas i när man kommer hem efter jobbet och är trött. Utan att det är skitigt i hörnen med saker och leksaker överallt. Ja det är nog nu i början jag måste försöka hitta en balans i detta. Barnen är grymt trötta efter våra första trevande, tidiga mornar ute i verkligheten. Jag försöker ta hjälp av dem på sätt som inte är för krävande. Till exempel att de ska ta ner sina små tvättkorgar från rummen till tvättstugan i källaren. Sådana småsaker gör skillnad. Eller underhålla lillasyster en stund medan jag lagar mat eller hänger tvätt. Samtidigt måste barn få vara barn och de har nog med läxor, skoldagar och fritids. Är det några som ska hjälpas åt med det tunga hushållsarbetet så är det vi vuxna. För där i finns en stor dold skatt. Ni vet väl att hjälpen med hushållet är bästa förspelet om man vill ha mys med sin partner? Du kanske upplever att din partner blivit oattraktiv - h*n hinner inte med sig själv. H*n kan ju inte ens gå på toa ifred. Har du ens tänkt på det? Tycker du h*n är tråkig? - det blir man när man är trött jämt.

Det är många runtomkring mig som går sönder just nu....alldeles för många. Det skrivs ut både lugnande tabletter och sömntabletter från läkarna. Jag möter vänner som har tryck över bröstet, som glömmer både pin-koder och vart de ställt bilen. Någon hade konstiga svimningsanfall, kanske var det egentligen bara trötthet. Någon får ont i hela kroppen. Kanske av sjukdom men inte blir det bättre av vardagsslitet. Flera jag känner klarar inte längre av sitt jobb. Humöret går åt pipsvängen och misslyckandet lägger sig som en tung sten över axlarna när man inte lyckas vara den lugna och sansade förälder som man vill vara. Eller lika attraktiv som de på instagram och snapchat.
Maten blir inte så varierande och fantasifylld som man önskar.

Utseendet ska vi inte ens tala om. När man är stressad får man finnar och fult hår. Är man trött tar man lätt till socker för att pigga upp efter vakennätter och arbetsdagar.  Fast man egentligen vet att man skulle behöva ett efterlängtat fredagsfys istället för fredagsmys. Men hur och var ska man i hela friden hinna träna också? Det är inte alla som har barnvakt i tid och otid. Det känns ganska ovanligt idag. Själv var jag jätteofta barnvakt som tonårstjej. Det var kul att tjäna en liten slant och få umgås med några små barn en stund. Men idag tror jag knappt det fenomenet existerar längre. Jag kan längta ihjäl mig efter att bara få gå hand i hand med min man tysta genom en skog och bara andas lugnt. Jag älskar mina barn också, över allt annat. Jag har inga behov av att vara ifrån dem någon längre tid. Det är dem jag saknar hela dagen när jag jobbar. Men alla saker man skulle vilja göra är inte möjliga just nu. Jag är inte ute efter en omöjlig egentid. Men det kan vara skönt att påminna sig om att livet just nu är ganska intensivt.

Sådana här inlägg på bloggen är varken uppiggande eller färgglada. Men när jag nu själv försöker och vill få livet att gå ihop. När jag ser vänner i min närhet som mår jättedåligt. Då tror jag ändå det är viktigt att vi lyfter fram sådana här saker också. Något är fel. Men jag vägrar tro att vi inte kan göra något åt problemen.  En del hånskrattar åt oss mitt i livet. Det kan kännas lite som en sjuk show. Istället för en välbehövlig, hjälpande,  lugnande hand så får man ett hånflin från någon som ser att du kämpar men väljer att inte bry sig. Varför är det så? Allt en trött människa behöver är en kram. Eller ett val av omgivningen att inte sucka kring stöket som inte hanns ordna upp. Tvättbaljorna eller sophinken som inte hunnit tömmas. Maten som inte blev så perfekt.
Ingen av oss ska smita undan det ansvar som ingår i paketet när man är vuxen. Vare sig det handlar om att du är man, fru, förälder eller svärförälder så har du ett val kring hur du ska bete dig. Ingen har rätt att kräva det omöjliga. Men alla har rätt att få känna sig bemött med värdighet och respekt. Det kräver inte massa tid utan är bara ett val kring dina ord, ditt kroppsspråk och ditt sätt att se på andra. Korsar du armarna över bröstet, kniper du surt ihop munnen, sätter du näsan i vädret och utstrålar ilska eller avund i blicken. Suckar du överlägset, rullar med ögonen och knycker på nacken?

Eller öppnar du famnen och låter armarna avslappnat säga välkommen in, jag vill lyssna på dig och vara med dig. Ler du och låter värme lysa i dina ögon? Väljer du att sätta dig på huk till den som är liten? Bjuder du in eller avvisar du? Tänk på det. Det är inte bara orden som talar om vem du är. Du kan visa kärlek med hela ditt sätt också...om du vill.

Vi har valt vår partner för att den hade något som tilltalar och som vi älskar. Att ingå i en relation innebär att man tycker sig ha något tillsammans som är fint och värt att satsa på. Det fina får man anstränga sig för och vårda väl som en vacker blomma. Det finns sätt att vårda blomman på. Det finns saker som får symbolisera vattnet, ljuset och näringen. De sätten och sakerna kan vara:
~ att inte ta varandra för givet utan komma ihåg att vi är en gåva till varandra.
~ kom ihåg att ge varandra beröm och uppmuntran.
~ kunna säga de kraftfulla orden: tack och förlåt.
~ överraska varandra ibland
~ säg vad du önskar, tycker och vill. Vad som sårade och vad som bekymrar. Det är så ofta det blivit missförstånd och fel utan mening. Det slösar bort tid som kunde användas till mycket finare saker. Vi kan inte läsa varandras tankar.
~ håll enad front mot folk utifrån som bara vill nässla sig in och skapa förvirring. Vare sig det är "vänner" eller släkt. Stå upp för din partner och visa att du älskar den. Då märker de omkring att det inte är lönt att försöka förstöra mer.
~ Gör det bästa av den du är. Gå inte runt och var missnöjd med dig själv. Jämför dig inte hela tiden med ouppnåeliga ideal. Utan gör det bästa av den just du är. Det är ju just den som din partner blev kär i och valde att leva med. Ingen annan.
~ Ta tid för varandra. Ni har troligtvis inte ensamma heldagar så det dräller om dem när ni är mitt uppe i familjelivet. Men vem har det? Var realistiska och sluta tråna efter det omöjliga! Ta vara på varje liten stund. Välj att se på varandra istället för på tv eller mobil när ni pratar. Om det så bara är några minuter så kan det ändå lysa upp en hel dag. Att få se på och bli sedd av den man älskar och valt att dela livet med.
~ Beröm mer. Klaga mindre.
~ Hjälp mer. Sucka mindre.

Detta var lite av mina tankar kring hur man kan få må bättre. Vad det är som gör att vi blir så trötta. Vilka grejer man oftast bråkar om. Och hur vi förhoppningsvis istället kan hitta vägar att hjälpa varandra på.
Det kommer alltid en dag när spelet vänds om helt. Det är då det avgörs om DU varit en sådan som stjälper eller hjälper.... valet är ditt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ambassadör

Något annat än läsa, skriva och räkna

Tillräcklig