Makt i dina händer

Alla har vi mött någon som är svagare eller mindre än oss själva. Det kan vara någon som är äldre eller yngre än dig själv. Någon som är liten och inte vet så mycket om världen och livet än. Det kan vara någon som är gammal, svag och inte riktigt orkar allt längre som de skulle vilja. Någon som är sjuk och behöver din hjälp. Eller en människa som på något annat sätt skulle behöva låna lite av din tid eller hjälp. Jag skriver medvetet "låna" för det är iallafall så jag tror det fungerar i det här livet. Det är en av de fina sakerna. Lånar du mig lite tid och hjälp nu så kommer du garanterat få tillbaka tid och hjälp en dag när du själv behöver det. Väljer du att vara en trevlig och hjälpsam person nu så får omgivningen lust vilja vara detsamma mot dig. En del kallar sådant karma och andra kallar det trams. Du får kalla det vad du vill. För mig är det självklart att det alltid lönar sig att va schysst, hålla sig till sanningen och vårda de olika slags relationer man har.

Det är intressant hur olika vi förvaltar de möjligheter vi får när vi har makt i våra händer. För en del blir det en efterlängtad kanal där de äntligen får en chans att tömma ut alla sina inre gamla besvikelser, bitterhet och uppdämda känslor. Då blir inte makthavandet bra. De som hamnar i en sådan människas väg och behöver dens hjälp får ofta mest känna på att bli stjälpt. Istället för att ge välbehövd hjälp så sparkar de på den som redan ligger ner. Sådana människor gömmer sig gärna bakom termer som: "det är olyckligt att det blivit såhär" Tyvärr är det ibland  människor som har med samhällets mest utsatta att göra som missbrukar sin makt. Så detta inlägg riktas till er. Men jag vill också göra rösten hörd för alla dem som är sjuka, gravida, arbetslösa eller fattiga. Bara för att folk befinner sig i en svag position så är det inte okej att misstro dem. Det är snarare så att det är vid sådana tillfällen som empati och omsorg behövs mer än någonsin annars i livet. Glöm inte det nästa gång du har chansen att välja hur du ska bete dig mot någon.

Det är sorgligt att det finns människor som missbrukat tryggheten och säkerhet som ska finnas vid sjukdom, graviditet och arbetslöshet. Därav har misstron och hårdare regler skapats. Men i mötet med en människa som söker hjälp så måste man ändå först utgå från att människan talar sanning och är ärlig. Är man sjuk, svag eller utsatt så behöver man inte mer tyngder på sina axlar än det. Det räcker. Både arbetsförmedlingen och försäkringskassan samarbetar med utomstående instanser som bedömer en människas rätt till ersättning. Visste du det? Vem har beslutat sådana omänskliga galenskaper? Jag vet att det verkligen är så, för jag har varit beroende av bådas hjälp under korta perioder i mitt liv alldeles nyligen. Det innebär att du inte har någon som helst möjlighet att få träffa dem eller ge dem en ärlig chans att få se vem du verkligen är. Det spelar ingen roll hur god kontakt du har med din läkare (eller flera läkare). Eller om din handläggare på arbetsförmedlingen eller försäkringskassan förstår dig precis. För i slutänden är det en utomstående myndighet som har makt att ta beslut om din rätt till ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet. Beslut som kan påverka hela din livssituation. Då är panikångesten inte långt borta kan jag lova. Med försäkringskassan gick det åt skogen precis. Det var en fruktansvärd upplevelse som för alltid satt sina spår. Känslan av att vara misstrodd förnedrar och trycker ner. När allt man behöver är att någon bär en och ger skjuts i rätt riktning bara en liten bit på livets väg. För på det stora hela är det inte mycket hjälp man oftast behöver. Det kan vara i slutet på en graviditet som det var för mig. Det kan vara på resan från ett jobb till ett annat. Det kan vara tills något som har gått sönder fått läka igen. Vare sig det är en trasig rygg eller ett sargat inre vid utbrändhet. Det är inte sedan, utan just där och då som stöd, hjälp och respekt måste fungera och existera.

Med a-kassan gick det bättre och jag fick så småningom ut den ersättning jag har rätt till. Det var en kort period och jag är nu igång och arbetar. Men jag tänker på de som tvingas ha med dessa myndigheter att göra under längre tid. 

Du som har makt i din hand. Vare sig det är ett ekonomiskt övertag på hemmaplan eller att du jobbar på en myndighet som ska hjälpa sjuka eller arbetslösa. Tänk dig för och bruka din makt rätt. Sparka inte på den som redan ligger ner. Du har ett val kring hur du beter dig och det lönar sig att bete sig väl. Det är inte säkert du har makt att ta slutgiltiga beslut. Men vilket steg du än har i ledet så kan du alltid välja att åtminstone ha en vänlig ton och en trevlig uppsyn. En gapig typ med "lilla-vän-attityd" är det sista en utsatt människa behöver.
Samma med den som lär upp någon ny på ett jobb de aldrig förr haft. Eller har en vikarie där. Hånflinar du elakt och ställer dumma frågor? Kräver du det omöjliga och sätter skyhöga krav? Förmedlar du kyla och härskarteknik? Eller visar du runt, lär ut och ger tips på ett schysst, varmt och behagligt sätt? Man har som sagt alltid ett val. O det där med att gräva en grop åt andra...för att själv falla där i. Är du inte schysst så kan du räkna med att vikarier och nya kommer söka sig vidare till annat. Varför ska de stanna och lida? Det ska ingen behöva. Men beter man sig schysst så skapas en känsla av att vilja komma tillbaka kanske snart eller om en tid igen.

För att ta bort fokusen från det negativa till det positiva så kan man sammanfatta detta inlägg med följande: Ett fint utseende, till synes perfekta statusar med visa ord i sociala medier, massa fina saker. Allt det där är trevligt. Men när det väl gäller så finns det inget bättre än människor med det där lilla extra. De som bryr sig om och visar värme i verkligheten där det behövs. De som förmedlar trygghet, som gör dagen lite gladare och lättare.  De som har råd att låna lite av sin tid. Som inte är rädda för att dela med sig av all slags kunskap de bär på. Som inte gräver gropar och utsätter andra utan som istället förbereder och ibland "bär" andra en stund. Anstränger sig lite för andra ibland.

Jag är så tacksam för de fina runt omkring mig som jag fått och får möjlighet att träffa. Som lärt mig om livet. Som bär upp mig när jag är svag eller inte vet hur jag ska göra. Istället för att peka på fel och anklaga så blåser de liv i en glöd av hopp. Så den kan bli till en eld som brinner igen av passion till livet. Det är min högsta önskan att själv få vara en sådan människa. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ambassadör

Något annat än läsa, skriva och räkna

Tillräcklig