Mamma-dotterdag

Bilen fylldes av rapsdoft och glädjen stod högt i tak. Detta skulle bli en rolig dag. Efterlängtad och välbehövlig. Vår kommuns barnomsorg och skola hade reflektionsdag. Det är ju den omsorg som jag både har barnen i men också jobbar inom. Eftersom jag bara jobbat en månad så sa chefen att jag kunde ta en semesterdag. Jag har ju inte så mycket att reflektera över ännu kring det gångna läsåret.  Men ser givetvis fram emot att få delta i sådana värdefulla sammankomster framöver, ifall detta yrke är något jag kommer stanna en tid inom.

Så jag frågade döttrarna vad de ville göra på denna lediga dag. Åka till Kalmar blev svaret. O kanske en tur till Öland med.
Ja det förslaget tackade jag inte nej till. Så sagt och gjort, där satt vi nu i bilen och drog ner rutorna vid varje rapsfält vi passerade. På så vis fylldes bilen med den söta doften från fälten. Mot den blå himlen liknade de en bit av solen som landat på vår vintertrötta jord.
Allt har sin tid och var årstid sin tjusning. Men nog är det härligt när våren kommer och alla blommor slår ut. Fåglarna sjunger som galningar i buskar och snår. O svalorna är här nu också. De som jag älskar att betrakta från solstolen på vår balkong eller från ett täcke på gräsmattan  tillsammans med barnen. De dyker och stiger, skriar, svänger och seglar. De ser lyckliga ut och symboliserar känslorna jag själv känner när det jublar inom mig av vår.

Vi började med brunch på IKEA. Det är verkligen gott, mysigt och billigt så jag nästan skäms att betala. Men bara nästan, för jag är ju Smålänning. Nu var det tredje gången vi testade brunch på IKEA sedan vår yngsta tjej förgyllde familjen. Första gången var hon så liten att hon mest bara sov medan vi mumsade. Andra gången var det total kaos och hon skulle inte sitta still eller leka heller för den delen. Bara gap och gnäll...Kanske var det ännu en tand som trilskades. Hon har haft det jobbigt med dem stackarn.
Så nu var jag och storasystrarna lite undrande till hur denna gång skulle bli. Men det gick jättebra. Hon mumsade och åt medan hon pratade glatt om korv, yoggi, macka och alla andra ord som börjar komma. Samt att hon sjöng mellan tuggorna. Vi har konstaterat att vår familj nu begåvats med en liten sångfågel. Hon sjunger från morgon till kväll. Innan hon ens öppnat ögonen ordentligt på morgonen så kommer det en sång. O så fort hon hör något ord som påminner om en sång så börjar hon sjunga. Det är blinka lilla stjärna, lilla snigel, var är tummen och massa fler. Hon gillar att kolla på spellistor med barnsånger på plattan här hemma. Jag tror även att hon tycker det är jättekul på förskolan när de sjunger där. Det är så skönt när man som förälder vet att barnen har det bra medan man är på jobbet.
Men nu åter till vår lediga dag. Efter brunchen gick vi till barnavdelningen. Det var första gången som vår yngsta kunde gå där själv. Jag tror det var paradiset för henne. Hon provade sängar i långa rader. O myste med storasystrarna i alla fina rum som personalen hade iordningställt för att skapa inspiration. Jag är inte sponsrad av dem men kan ändå inte låta bli att lovprisa dem lite och hylla IKEA i detta inlägg. Att gå där är en sådan fantastiskt härlig upplevelse varje gång. Det är varmt, ombonat, färgglatt, hemtrevligt och roligt. Inspirerande och prisvärt.
Lillasyster hade dock lite problem med att åter landa i vagnen efter rundturerna på barnavdelningen. Så sedan fick vi tyvärr halvspringa genom resten av varuhuset med henne krånglandes missnöjt i vagnen. Det är ju så när man nyligen lärt sig gå förstår ni. Tänk då att få möjligheten att springa på ett sådant ställe som IKEA. Ändlösa möjligheter, tänker den vilda bebin lyckligt. Livsfarligt, jag kommer tappa bort mitt barn, tänker mamman. 

Detta skriver jag för att folk inte ska tro att jag vill måla upp något perfekt fake-liv. Nähä då den här morsan svettas också och får huvudvärk av gnäll ibland. Jag får också ont i magen av stress ibland. O jag har också haft sömnlösa nätter, kolikbarn och jobbångest. Men det börjar ordna upp sig nu. Jag har tänkt, vridit och vänt. Jag har prioriterat vad jag klarar. Är det: "reflektera över vårdvetenskapens idéhistoriska grunder"-uppdrag på högskolan. Där man då rakt inte får fråga vad de menar man ska göra för det måste man fatta själv, säger adjunkterna. Att man själv sedan aldrig hört ord som problematisera bryr de sig inte om. Den stressen! Eller oron över att tvingas vabba på just den viktiga föreläsningen och missa enda gången du får höra något jättekrångligt som aquaporiner förklarat. Eller att få en uppsats icke godkänd för att du använt för mycket talspråk istället för akademiskt skrivsätt.  Eller för att du använt referenser med punkten, kommat och namnet på fel sätt....
Nä jag prioriterade bort den stressen och kan nu sova gott om natten. Jag njuter av min arbetsdag och ler när jag kommer hem. Det är inte för att jag har det lätt nu. Nej jag jobbar och sliter som många andra. Jag lagar mat när jag kommit hem. Samtidigt som barnen ska ha läxhjälp och kärlek, rena kläder och mätta magar.
Så nej, mitt liv är inte på något sätt perfekt. Men den där dagen med barnen på utflykt till Kalmar och Öland. Den dagen var näst intill perfekt. O sådana dagar förtjänar vi alla ibland. För mig är de en skön kontrast till vardagens slit med jobb och hushållssysslor. För till skillnad mot vad man kan tro så är det mycket att stå i på helgen med. Det är då jag har mer tid att tvätta kläder så det ska finnas rent till veckan som kommer. Det ska fixas frukost, lunch och middag. O till det städ och tvätt. Så ja jag njöt med mina barn av denna dag borta från allt det där.


Efter IKEA drog vi vidare till Rusta och sedan Modehuset. Där fann vi,  till vår stora lycka, skolavslutningsklänningar. De var så fina. Det blev även lite nya vårkläder till mina snabbt växande stora tjejer. En verkligt lyckad tur.
Efter shoppingen blev vi sugna på havsdoft och stillhet. Nu var vi nöjda med snabba ryck mellan affärer och lockande shopping. Vi stannade till i en mataffär och köpte picknicklunch i form av baguetter, potatissallad, en grillad kyckling, små yogurtar, färska jordgubbar och dricka med sugrör. Sedan tog vi turen över Ölandsbron och njöt av synen av glittrande hav med segelbåtar på. Vi hittade oss en rofylld strand där vi bredde ut oss på filtar och åt picknicken. Vi fnissade åt mini som verkade superhungrig och bara slängde i sig jordgubbar, kyckling och yoghurt. Vi satt där länge och bara njöt tillsammans. Det var det bästa sättet någonsin att få fira mors dag på i förskott. För det var det jag kände att vi gjorde. Vi omslöts av havsdoft och vindar, fågelsång och solsken. Alla njöt och blev mätta. Vi hann se varandra på ett sätt som man inte hinner i vardagen. Vi skrattade och pratade trivsamt. Sedan kände vi lite på sanden barfota en stund. Fast bara en liten stund. För vindarna var kyliga från havet. Det var tio grader kallare där ute än hemmavid inlandet.
Så styrde vi kosan hemåt igen. Där packade vi upp våra fynd, det blev lite modevisning och sådant.
Jag är så tacksam att få vara mamma till dessa tre underbara tjejer. Jag älskar att få ha tid med dem och ser fram emot åren som kommer. Det är så jag väljer att se på livet. Det går att oroa sig för allt. Men det går också att tro o hoppas att även glada överraskningar väntar på livets väg. Jag vet inte om det där med karma är något att tro på. Men jag tror ändå det lönar sig att bete sig väl. Hålla sig till sanningen och vara ärlig. Visa kärlek och respekt. Klarar man det så tror jag man har mycket att se fram emot. O jag ser fram emot många sådana här fina dagar med mina barn igen. Olika utformade allt efter deras åldrar som ska komma och gå.






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ambassadör

Tillräcklig

Något annat än läsa, skriva och räkna