Var inte rädd

Det finns sånger som spelas på repeat inombords. Sara Dawn Finers vackra text är en av dem: "Var inte rädd, jag går bredvid dig. Kom ta min hand, jag håller i dig. Här i min famn kan du våga tro. Sänk dina murar, jag ger dig ro. För att jag älskar dig, så som du är. Och jag vill ge dig allting jag har
Låt mig få bära dig när du är svag
För du betyder allting för mig..."

Den är så underbart skön att tänka på ibland. Man kan ägna den åt en älskad partner, familjemedlem, barn eller kanske en Gud som man valt att tro på som ger en ro. För ro är väl just vad som kan behövas rätt ofta i en, ibland, till synes galen och förvirrad värld.
Jag skriver ibland. För det är ju så att man kan välja att fullkomligt maniskt följa nyheter på internet i mobilen. Eller nyhetssändningarna på tv. Så kan man bli jagad i tanken och börja känna oro över allt som händer i världen och i sitt egna land. Det är väl ibland någorlunda nödvändigt att hänga med kring vad som händer. Man kan bara att konstatera att: ja, världen är en delvis galen plats. Det var väl inget nytt. Det har i alla tider funnits människor som gör mindre kloka val. Som låter maktlystnad och girighet ljuda högre än kärlek i deras inre.

Men samtidigt som galna, onda och oförståeliga ting sker så går solen upp till ännu en ny dag som gryr. Dimman dansar över fälten där rådjuren lyckligt skuttar fram. Tall och fur reser sig ståtligt mot himlen som de gjort i många generationer. När vinden susar genom deras barr suckar de lugnt åt oss människor som gör oss så mycket besvär och bekymmer i onödan. På en äng och längs dikesrenar slår sagolika blomster ut och går ännu en försommar till mötes i vårt vackra land. Hinner du lyfta blicken och se dem istället för att bara surfa på din mobil?
Vågorna kluckar rofyllt mot stranden i en lugn och behaglig takt. Inte galen och som nyhetssändningarnas snabba flöde. Tar du dig någonsin tid att lyssna på dem?
Fåglarna sjunger glatt och vackert som de alltid gör. Obekymrat gläds de och åt våren och livet. Vi får lyssna på dem och vi får sjunga med. Vet du inte det?
"Varför ska jag vara glad och öppna upp?" Muttrar någon surmulen. "Med allt elände som är så finns det då rakt inget att fjanta runt om och vara glättig och falsk. Trams, oseriöst och barnslighet!"
Ja jag förbjuder då rakt inte någon att fortsätta gå i lera och och sörja. Om man nu tror att det är säkrast att så livet leva. Någon är för uppgiven. En annan anser sig inte vara lyckan värd, någon är rädd att den åter få känna eller att förlora den igen.

Själv letar jag fram en blommig blus eller en prickig klänning och firar att våren är här. Jag tänker stanna vid ängen och dofta på blommorna. Jag tänker plocka en bukett till vasen på mitt rum. O även om den vissnar snabbt så var det värt det. Den där kvällen när jag såg den innan jag somnade. O när jag vaknade till i natten och kände väldoften.
Jag tänker alltid, varje vår lyfta blicken och leta efter fågeln som sjunger så fint från sin gren.
Kanske, likt Ronja, skrika ett vårskrik i vitsippeskogen när ingen hör. Skutta ett vårskutt eller ta en svängom på en sommaräng.

Köp en blomma till ditt bord eller plocka en gratis bukett. Omge dig med fina färger på kuddar, gardiner, mattor och tavlor. Släng skräp som tynger ner och gör fint istället.
Vi får inte fastna i den del av världen som är full av oro och våld. Så att vi till slut inte orkar ha det fint vare sig i våra fysiska eller mentala rum. Livet är för kort för att inte njutas av. En dag försvinner vi från denna jord och då spelar all oro vi haft ingen roll. Den har inget syfte eller mening. Därför ska vi unna oss njutning och livslust, väldoft och det som kryddar livet. Glöm inte det. Ge regnbågar åt din syn. Ge skönsång åt dina öron. Känn väldoft av vårregn, solvärme och blommor. Låt din stämma få vara i dur och inte bara moll. Fyll tankarna med glädje, tillåt dig det. Det är du värd! Då ger du balsam åt din själ, honung åt ditt inre. Låt naturens vårkraft få friska upp dig.
Njut!

Ännu ett år får vi njuta av syrenernas ljuva doft


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvartalskris och förskollärarens utrustning

Att landa

Friluftsliv