Midsommardröm

Du har kanske hört att enligt gammal sägen ska de ogifta på midsommaraftons kväll under tystnad plocka sju sorters blommor. Då ska de även klättra över sju gärdesgårdar. Buketten lägges så under huvudkudden och om natten säger sägnen att du kommer drömma om den du ska gifta dig med.
Sådant provade jag och mina vänner i barndomens år. Någon större framgång på att drömma om blivande makar hade vi inte. Men kul hade vi. Trots vår småländska uppväxt hittade vi sällan sju gärdesgårdar. Så det blev istället skutt och kliv över staket, stenmurar och genom en och annan taggtrådsklädd kohage. Vi kämpade envist med att försöka göra det hela under tystnad. Slogs mot myggen i sommarnatten medan göken gol en sista gång innan läggdags.  
Det var tider det. Så lyckliga vi var. Ovetandes om mycket av världens galenskaper.


Världen kan kännas kall ibland. Till exempel internet är en snabbt gående galen dans som spelar med våra sinnen på ett sätt som aldrig förr. Där finns allt att tillgå på en halv sekund. O det är långt ifrån allt som är hälsosamt och nyttigt för en öppen själ. Där spelas en overklig värld upp som inte existerar på riktigt. För den som är svag är det lätt att bli fast i beroendet av att alltid vara uppkopplad. Det är svårt att bli lycklig i verkligheten om man bara lever i den låtsasvärlden.

Jag längtar snabbt ut om jag varit inne mer än en halv dag. Ut till de där ängarna i den ljumma sommaren. Ut till fnissande vänner som man inte lyckas vara tyst tillsammans med. För allt det roliga man vill prata om bara bubblar upp inombords. Jag vill bort från dator, platta, mobil och tv. O jag vill ut till en skogsväg som leder till en sjö. Längs dikesrenen växer vackra blommor av alla de slag.


När jag ser på mina barn ser jag renhet och ro. De gör mig lugn i en galen värld. Jag är stolt över dem och älskar dem med ett så starkt band som jag inte trodde fanns. Jag glömmer aldrig första gången jag höll dem var och en i min famn. Det var lite mamma, lite pappa och lite av någon alldeles egen och ny. En unik liten människa som äntrat denna gjord.  Jag är så rädd om dem och vill för alltid skydda dem så gott jag bara kan. Jag vill lära dem att kunna njuta av det som är gott och fint. Som ger själen ro och hjärtat lycka.
Idag var jag ute och åkte med min yngsta. Vi körde på vackra vägar och jag kunde inte låta bli att stanna och ta några foton.  De tillägnar jag de som inte hinner ut eller har möjlighet just nu att få njuta av försommarens rikedomar. 






Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ambassadör

Tillräcklig

Något annat än läsa, skriva och räkna