Dagarna som går...

Jag kommer på mig själv med att vara tråkigt vuxen ibland. "Det gör vi sedan.", "Sommaren har ju bara börjat.", "Det kommer många fler tillfällen." säger jag till barnen och de suckar uttråkat.
Ja det är klart vi kan göra det sedan och att det finns många fler tillfällen som kommer. Men livet är inte bara alla de stora sakerna man väntar på. Det pågår varje dag och minut som går. Vetskapen om det syftar inte till en stress om hur livet bäst ska tas tillvara. Det är snarare en påminnelse om att kunna tillåta sig njuta här och nu även av små, enkla varje-dag-upplevelser. Unna sig att vara spontan. Gå lite utanför ramen och planeringen. Det är inte mina egna ord. De kan till och med kännas uttjatade. Men trots det glömmer man ofta att ta vara på det lilla.

Jag curlar inte mina barn och går inte med på allt. Då skulle jag göra dem en otjänst inför resten av livet. O de skulle kanske bli odrägliga som kollegor eller partners. Men det går att prata och förhandla. Ha små familjemöten och kolla runt vad alla tänker och vill. De är små människor, smarta och lyhörda. Ibland kan ett nej vara trygghet för dem. Skönt att någon annan bestämde och planerar, kan en liten känna. Någon vuxen som bryr sig och vill väl. Andra gånger möts vi på halva vägen i en schysst deal.
Som till exempel midsommarafton. Då hade vi en plan hur dagen skulle läggas upp. Midsommarlunch, firande med dans kring stången i vår by och sist grillning. Men det visade sig bli en av de varmaste midsommaraftnar någonsin. Med uppemot 30 + så höll vi alla på att smälta bort kring dansen. Så när barnen efterfrågade bad i sjön var det ingen av oss vuxna som sa nej. Det blev en helt underbar spontan stund där alla njöt av att få svalka sig. Jag simmade ut och lade mig på rygg med armarna utsträckta i vattnet. Precis ovanför seglade min vän högt upp i luften med vingarna utbredda. Det är en stor rovfågel som jag ser nästan varje dag. Under mammaledigheten såg jag den på vår dagliga promenad. Oftast seglar den bara tyst men ibland skriar den till. Det låter magiskt och vackert. Jag känner mig som en indian eller urtidsmänniska förflyttad till vildmarken bland milsvida skogar och vackra berg.


Jag tycker förresten att berg är väldigt fint och kan längta efter den vyn ibland. Det är något av det härligaste när vi är i Kroatien. Jag älskar att simma ut i Adriatiska havet och därifrån se snöklädda bergstoppar inte alls långt därifrån. Nästa gång ska jag ta ett foto från vattnet så ni kan få se. Min man är född i Bosnien så vi har varit på resa ditåt några gånger. O som för så många andra Balkanfödda så kan man inte låta bli att ta några dagars semester i Kroatien när man ändå är så nära. I år valde jag dock att vänta, liksom förra året, då jag känner att det skulle bli extremt intensivt med vår yngsta. Vid nu ett och ett halvt års ålder är man ständigt ute efter äventyr. Man älskar känslan av att ha lärt sig springa. Inga pooler, djupa hav, bilar, cyklar eller andra fordon i världen kan hindra en från det. Blir man bara lite äldre så kan man förstå. Men nu blir det lugnare att stanna hemma åtminstone ett år till. 


Ja nu hamnade jag visst på ett Kroatiskt sidospår här i mitt skrivande. Nog om det, tillbaka till den spontana badstunden. Hade den inte blivit av så hade jag ju missat att få känna den där "ett med naturen"-upplevelsen där i sjön med rovfågeln seglandes ovan mig i vattnet. Det är det där som är det fina med spontanitet. Massa oväntade saker som förgyller livet kan hända då.

I helgen gick årets version av Latitud av stapeln i vår stad, Oskarshamn. Tidigare år har vi ibland köpt biljetter och gått in. Med med en liten ettåring kände vi inte att det var lönt att köpa biljetter. Men liksom tidigare år åkte vi ändå in till stan en stund på kvällen. Så promenerade vi runt i i hamnen och kollade på alla inkomna båtar. Vi hörde festivalens artister på lagom avstånd för små barnöron.  Det var ett perfekt sätt att få njuta som familj. Efter att vi var nöjda med festivalpulsen gick vi upp till stadsparken och njöt av lindblommorna som doftade ljuvligt. Även barnen tyckte fontänen och de vackra planteringarna var fina. 

Så det är dit jag vill komma med dagens inlägg. I sommar ska vi njuta av små stunder. Våga, klara och unna oss att vara spontana. Inte bara jaga efter det som anses vara bästa, största sommarupplevelserna utan låta lyckan hitta oss...Vid en stilla sjö. I en vacker blomstrande park. En skön dag hemma i trädgården...Eller vart den nu finns att få.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvartalskris och förskollärarens utrustning

Att landa

Friluftsliv