Det som sätter kvarnhjulen i rörelse

När vatten samlas och finner en lägre nivå att falla nerför så bildas kraft. Ju mer vatten och ju större nivåskillnad desto starkare blir kraften. Det är sådan kraft som användes i vattenkvarnar förr där mjöl maldes och i vattenkraftverk idag. Samma är det med dåtidens väderkvarnar (de som vi räknar längs vägen när vi reser till Öland) och nutidens vindkraftverk. Naturliga krafter som samlade kan få gigantiska kvarnhjul eller propellrar att snurra. Som ger kraft åt turbiner och genererar något så kraftfullt som elektricitet. Vem kan tro det när man ser en liten stillsam bäck eller känner en mild vindpust? Men samlas det tillsammans kan det bli mycket starkt. Däremot om vattnet skulle sina eller vinden inte skulle blåsa ja då skulle det inte hända speciellt mycket. Kvarnar och kraftverk skulle stå stilla. De skulle inte kunna utföra de uppgifter de är ämnade för.


När jag nu står inför en ny uppgift i livet känner jag att jag behöver samla mig. Idag är sista dagen som mini o jag är hemma och sensommarmyser. Imorgon ska hon iväg till förskolan på lite uppvärmning inför nästa vecka. På måndag börjar jag mina förskollärarstudier på Linnéuniversitetet i Kalmar. Jag är lite stressad över hur det ska gå att kombinera livet som trebarnsmamma, fru och pendlande student. Kommer jag hinna hjälpa barnen med läxor och hinna med mina egna? Kommer jag ihåg att skicka med gympapåsar på rätt dag och frukt varje dag? Kommer vi vara övertrötta och bråka på sega vintermorgnar när allt och ingenting kör ihop sig på en och samma gång?
Ja kanske blir det så ibland. Men på samma gång känns det skönt att jag gjort ett val av studier som nu känns rätt. Mina stora barn kan själva hjälpa till att packa gympapåsar och komma ihåg saker tillsammans med mig. Så ja jag tror det kommer gå bra.  


Jag har haft en mängd olika yrken. Städerska på hotell, barnskötare, undersköterska på sjukhus, lastbilsmontör på Scania m.m. Trots att de är vitt skilda så har en sak påverkat mig likadant oavsett arbetsuppgifterna. Det är VEM man jobbar med! Eller ibland, vem som lär upp en. Jag önskar att jag vore mer stabil i mig själv och inte påverkades så mycket av folk omkring. Jag vet inte hur du som läser har det med den saken? Men för mig är det nästan viktigare än arbetsuppgifterna. En elak, gnällig, manipulerande eller bestämmig kollega kan förstöra så mycket. En som väljer att dela med sig och väljer att ge en hjälpande hand däremot kan göra att hela dagen lyses upp. När man är ny och osäker betyder rätt personer i ens närhet allt. Så det där med det sociala samspelet är verkligen något som kan ge eller ta energi.


Internet och alla som uttrycker sina känslor där är något annat som kan ge eller ta energi. Så även nyhetssändningar och tidningar. Behöver jag läsa om någons annans problem och involvera mig i dem? Ja det är klart att jag ska bry mig om. Men det är inte meningen att man ska proppa sig full av oro för andra jämt.
Hjälper det att jag på mobilens nyheysflash ständigt uppdateras om världslig oro och hemska dåd? Måste jag veta allt. Ha en bestämd åsikt och ställa mig på önskad sida i alla lägen? Nä jag måste inte alltid det. Ska jag stressas av att jag aldrig kommer bli lika snygg som tjejerna i instagrams oändliga konton? Ska jag ägna mina dagar åt att oroa mig för sådant? Eller hur allt ska gå för mina barn i deras små liv?


Nej det är dags att börja se sig själv som en vacker och fin kvarn som ska fungera. Oro, rädsla, missnöje, ilska, hat, olycka, själviskhet är inget som får hjulen att rulla i kvarnen.  Det måste på massa vatten med gott i för att kvarnen ska vara i bruk och fungera. Vattnet får symbolisera glädje, förväntan, längtan, att vara nöjd, osjälvisk, kärlek, att ha tålamod, vara lugn, inte jämföra sig med andra.

Sedan har vi den där balansen mellan att bry sig om människor som behöver oss men som vi kanske inte får så mycket tillbaka från. Men samtidigt vara lite extra rädd om dem som ger oss styrka och värme. De som ger massa fart åt "hjulen i min kvarn".

Jag vill inte bli bitter eller missnöjd i livet vad som än händer. Jag vill inte att mitt liv blir som en stillastående kvarn. Handlingsförlamad av oro och världens galenskaper. Eller av rädsla för vad andra hela tiden ska tro. På något sätt får man väl försöka samla sina goda krafter. Så de tillsammans kan få hjulen att snurra och livet att fungera. Inte låta sig fara fram och tillbaka efter alla vindar man möter. I form av människor och händelser som påverkar. Jag vill stå trygg och stabil. Inte bara för min egen skull. Utan också för mina barn och min övriga omgivnings skull. Det är inte kul att umgås med någon som ständigt oroar sig och är missnöjd med allt. Eller som inget gör själv fast samtidigt har skyhöga krav på och hemska åsikter om andra. Nä jag vill ta mig själv i bruk och låta livet, likt vatten på en kvarn, forsa fritt och glatt genom mig så länge som jag får äran att vandra på denna jord.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ambassadör

Tillräcklig

Något annat än läsa, skriva och räkna