En kärleksfull inställning till vardagens slit

Det skramlar av koppar som dukas fram. Assietter, servetter och tända ljus. Det doftar nybryggt kaffe och varm kanel från morotskakan som svalnar på bänken i väntan på glasyr. Jag anstränger mig lite för någon annan som ska komma hit. En sådan slags ansträngning som är kul. För en stund med en god vän sätter verkligen guldkant på tillvaron och ger ny energi till allt det där andra.

I hallen ligger ett hullerombuller hav av fem i familjens skor - jag behöver röja där. Jag skulle nog behöva dammsuga - igen. Städa badrummet och tvätta mattorna där - igen. I salens soffa väntar tvättberget på vikning och inläggning i garderoberna - igen. Men det är ju iallafall ett rent berg, tänker jag o stänger dörren dit in. Jag vill inte att den rena tvätten ska börja ta lukt av dofterna från kökets bak och mat. Nej där inne får det lukta som en frisk sommardag.

Det slår lite slint i huvudet när jag är hemma o egentligen har tid. Jag blir överhopad och handlingsförlamad av ALLT som finns att göra i ett hem. Det är tunga, bökiga och svettiga uppgifter på ett sätt. Men samtidigt är det verkligen inte jobbigt egentligen. Det går ju i ett nafs när man väl är igång. Det är bara i mitt huvud jag inbillar mig att det skulle vara något jobbigt. Men mitt bästa trix är att göra listor som man sedan bockar av. Mentalt i huvudet eller nedskrivet på ett papper:

Vik tvätt
Dammsug
Städa badrummet
Byt lakan
Töm rena diskmaskinen och fyll den med nytt.
Planera middag och eventuellt matlådor.
Lämna och hämta barnen.

Ja så kan en lista se ut. Helt sjukt tråkigt att blogga/läsa om kanske någon tänker. Det är ju så självklara grejer. Jo visserligen. Men samtidigt kan det vara sådant som tillsammans känns som ett oöverstigligt berg. Eller sådant som par bråkar om. Vem ska göra vad? Ska det vara millimeterrättvist med fördelning av uppgifterna i ett hem? Eller ska alla intelligent och kärleksfullt ständigt göra sitt bästa och strunta i att tänka på vem som gör mest? Det är ju ingen tävling i vem som har det jobbigast.


Det är äldsta döttrarnas första vecka i skolan. Min yngsta och jag får ladda batterierna hemma en vecka till innan mina egna studier drar igång. Jag njuter av att åter igen kunna ta härliga morgonpromenader. Precis som jag gjorde varje morgon under mammaledigheten. Vi promenerade med barnvagnen genom sol, regn och snö. Det var inte många morgonar vi tog bilen för att lämna stora tjejerna i skolan. Jag har verkligen saknat det under våren. Då när jag började jobba blev det ju bilen till förskola och fritids för att lämna barnen innan jag åkte vidare till jobbet. O efter jobbet var det att ställa sig vid spisen vid hemkomst. Någon måste ju fixa mat till en hungrig familj. Det är inget att gnälla om. Men promenader blev det inte så många. Jag får kanske prioritera om så att även de får plats i mitt liv. Kvällspromenader kan inte vara omöjligt att klämma in i veckan.

Vi njuter av sensommaren idag. Det är så vackert när morgonsolen speglar sig i daggdropparna. Det är friskt och skönt ute.
Senare idag planerar jag att laga spenat och kesopaj med lax till. Det blir nog nyttigt och gott. Ha en bra dag!
Morotskaka

Mysigt när vänner kommer på besök

Så vackert med dagg på trädgårdens plommon

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvartalskris och förskollärarens utrustning

Att landa

Friluftsliv