Är det verkligen så positivt?

Jag började följa en sida på Facebook som hette något på engelska i stil med "positiva tankar". Bra, tänkte jag, det kan väl inte vara fel med positiva uppmuntrade ord då och då. Det var det inte heller. Det var trevligt, lyste upp, igenkännande och en slags trygghet. Först.

Efter ett tag blev det lite väl mycket. Långa inlägg om hur man ska förväntas må, leva, göra och inte minst hur det perfekta förhållandet ska se ut. De där inläggen fantiserade om ett slags liv som inte existerar för någon av oss. Inte ens för de med perfekta fasader som gärna önskar detta slags till synes perfekta, felfria liv. Efter ett tag började jag granska de där inläggen kritiskt. Det handlade väldigt mycket om att förverkliga dig, hitta dig, tänk på dig själv. Om att de som inte ger dig  något ska du göra dig av med...
Klart man ska satsa på sig själv också. Men i lagom dos. Risken med alla dessa inlägg om det perfekta livet, perfekta vänner och den perfekta partnern kan få omvänd effekt. Jag är faktiskt inte längre så säker på att de i slutänden är så väldigt positiva när det kommer till kritan. Folk som egentligen har det rätt bra i livet kan börja tveka och bli osäkra. Kanske rör det upp någon falsk ilska och besvikelse om att du ska banne mig se till att göra dig av med alla runt omkring som inte ger dig något o.s.v.
Jag skulle nog hellre se mer grupper och sidor som är äkta. Som berättar verkliga historier om hur människor klarat sig igenom olika saker i livet. Glädjeämnen och bekymmer, orostider och segervissa tider. När jag lägger ut foton och skriver saker i sociala medier så försöker jag vara äkta. Jag vill inte stoltsera med något till synes perfekt liv. För det har jag inget behov av. Jag är äkta nog att veta att ingen av oss har det perfekt. Vissenheten om det operfekta livet är otroligt befriande. O den vetskapen är jag tacksam om att ha. Livet är för kort för att inte njutas av. Eller för att ägna dagarna åt att ständigt jämföra sig med andra. Eller oroa sig över vad andra ska tycka.
Ta inte allt som delas och läggs ut på fullaste allvar. Eller för den delen som sägs eller står i en tidning heller. Du kanske inte är så aktiv på sociala medier. Men fantasin om det perfekta livet finns ju utanför internet med. Men våga släpp den fantasin. Ta dig tid att tänka efter istället. Är livet verkligen eländigt? Eller har du det egentligen rätt så bra? Har du tak över huvudet, kläder, vatten, mat och människor som älskar dig? Ja då har du det nog rätt bra. Gå inte på alla så kallade positiva inlägg utan se verkligheten istället.  En verklighet med människor som kanske är lite lappade och lagade ibland. Med någon reva, sår eller annan operfektion. I det verkliga livet finns inga filter som gör allt lite snyggare. Där är det äkta och operfekt. Men det är också där, i verkliga livet, som man kan bli starka tillsammans genom att ha kämpat genom svårigheter. Det är i verkligheten man kan uppleva hela livets skiftningar, färgspektra och nyanser.  Det är verklig rikedom. Kräv inte att du ska vara perfekt, inte heller att dina medmänniskor, ditt förhållande eller ditt liv ska vara det. Lev på riktigt istället.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvartalskris och förskollärarens utrustning

Att landa

Friluftsliv