Måndag snart igen

Hur go är känslan av att faktiskt kunna längta tills det blir måndag? Jag vet inte när jag gjorde det sist. Att få glädjas åt måndag och vardag, vilken förmån! Är det riktigt friskt och klokt det? Ska man inte deppa o sura istället? Nä för det är så här det känns när man äntligen hamnar rätt och hittat hem.
Jag tänker att det kanske sticker i ögonen på någon som inte gillar måndag och vardag. Kanske om man själv inte trivs med det man gör o sitt liv. Men klarar man inte läsa och se om andras lycka då är det dags att ta tag i det själv. För det, mina kära vänner, är vad man får göra när man blivit vuxen. Det är sällan någon hittar en bättre livssituation åt någon annan. Det får man göra själv. Det som inte hjälper är gnälla och vara sur. Det som hjälper är att kämpa som en fotbollsspelare i underläge, som en barnaföderska med värkar, som en löpare i ett lopp o.s.v. Man får kämpa för sig själv för att nå till något bättre om man inte är nöjd där man är.
Vi hade två barn och var nöjda med det. Sedan bestämde vi oss, efter viss påtryckning från storasystrarna, om ett till. Det gick inte så bra och blev missfall på första försöket. Vi tänkte ibland att det var väl inte menat då. Men så kom hon, vår tredje lilla prinsessa.
Jag började en utbildning till sjuksköterska och pluggade ett år. Det teoretiska var superintressant och jag klarade alla tentorna på det tillslut. Men så kom det praktiska, sätta händerna i det och testa kunskaperna i verkligheten. Det gick inte bra och det var inte alls lika lockande och intressant. Mer knäckande och trist. Vad skulle jag göra nu? Ge upp? Kanske var jag en sådan person som helt enkelt inte passar för universitetsstudier (om det nu finns sådana personer). Men vad gjorde jag? Det har i många år pendlat mellan sjuksköterska och förskollärare i mina tankar. Jag gav inte upp. Jag testade förskollärare istället. Universitet är visst för mig, tänkte jag. Jag måste bara hitta hem och hamna rätt! O det gjorde jag. Trevande och varsamt började jag min första termin i höstas. Vi får väl se hur det går, tänkte jag och vågade inget hoppas innan jag visste... men snart infann sig den välbehövliga känslan av att ja, det här går ju! Jag fixar det! Både teorin och praktiken.
Så därför längtar jag nu till vardagen också. Även om helgen, familjen och hemmet givetvis är bäst av allt. Självklart kommer jag även uppleva dagar av tristess och trötthet både under utbildningens gång och sen i yrkeslivet.


Det jag vill förmedla är att du får inte ge upp när det är motigt. Du måste våga prova igen. Kanske inte på samma sätt eller med exakt samma mål i sikte. Det kanske slutar på ett helt annat vis som kan bli något lika bra eller till och med bättre. Ge inte upp utan tro på dig själv och att saker visst kan fungera och bli bra. Även om varken du eller kanske någon annan verkar tro det. För mig handlade om att skaffa ett barn till och att våga sig på en utbildning. För dig kanske det handlar om något liknande eller något helt annat.


Som jag inledningsvis skrev så handlar vuxenlivet om att ta eget ansvar för sitt liv. Men tack o lov så handlar det inte bara om stora tunga beslut utan att man kan bestämma roliga saker med. Som att överraska sin man med ett fint halsband. Se foto nedan. Eller när våren kommer då har jag en liten tradition som består av att köpa nya våriga leksaker till våra barn. Det kan vara såpbubblor, nya hopprep och rockringar. Så det gjorde jag häromdagen. Jag köpte dem i ett stort varuhus. Givetvis fanns rockringarna i början av varuhuset och dessutom var det en sort som skramlar roligt när man rör på dem. De är färgglada och glittrar. Så där gick jag genom ett helt varuhus med rockringar trädda på armen, glittrande och skramlande.  Endel folk som jag passerade reagerade på ljudet och log. Det kändes som om jag genomförde min egna lilla välkommen till våren-parad där. Men, men vad gör man inte för sina barn.  
Att vara vuxen handlar också om ett ansvar om att presentera livet för barn på ett fint sätt. För vi vill väl ge dem lust att leva. Det betyder inte att det behöver verka perfekt. Men att vi hittar på lite bus och mys ibland. O kanske framför allt tar oss tid.
Jag funderade på hur/om jag skulle prata med dem om helgens hemska händelse i Stockholm. Men så direktsände idag tv4 manifestationen från Sergels torg. Där hur många människor som helst samlats i kärlekens och fredens namn. Mina ögon tårades vid synen av detta stillsamma folkhav. Det blåste en god vind i de segel som hissas för fred och frihet. Det blev ett fint tillfälle att få prata med barnen om det som alla där samlats för.
Sammanfattningsvis: det är gott när man hittar hem. Det är fint att vara både barn och vuxen. Man kan göra massa fina saker för andra om man bara vill. Ge inte upp med det DU kämpar med.
Ett halsband till mig och min man

Årets vårpresent





 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvartalskris och förskollärarens utrustning

Att landa

Friluftsliv