När det kommer till kritan

Jag chattade med en väninna häromdagen. Vi kom båda fram till hur otroligt mycket vi tycker om och bryr oss om varandra. Även om vi inte ses så mycket som vi skulle vilja hinna så vet vi var vi har varandra. För det är så det blir efter ett tag när man vridit och vänt, prövat och tänkt en del. När man levt igenom lite olika vänskaper som funkat på ena eller andra sättet.

Vår konversation höll sig kvar i mitt sinne som en solstråle. Det gjorde mig gott. När jag senare samma dag stod på vedbacken funderade jag vidare. Man funderar så bra där, när kvällssolen värmer gott, svalorna fångar flugor i luften medan de flyger glatt förbi och vedträna doftar nyklyvna, friskt och gott. Då, när jag stod där, funderade jag på människor och vad som egentligen är viktigast när det väl kommer till kritan. Det var så befriande och lätt att komma till svaret: När det väl gäller så är det inte den som är perfekt som är bäst. Alla gör fel och har brister. Så onödigt att leta efter dem. Varför ha knasiga behov av att peka ut och anklaga?
Så gott att istället ta fram det bästa ur andra. Det viktigaste är inte flest följare och likes i sociala medier, de snyggaste kläderna eller perfekt koll på senaste frisyr eller smink. Inte heller den som alltid lyckas eller som alltid säger rätt saker. Nä när det väl kommer till kritan så är det en annan superkraft som är viktigast och den är att vara snäll! Ett par snälla ögon och värmande ord. Det är, iallafall för mig, mer värt än något annat.
Men vad är det då som gör att vi människor är så olika? Kanske det vi varit med om...Men inte helt och hållet. Det finns stackare som genomlidit hemska saker men ändå lyckas väl och beter sig gott. Det finns de som haft det förspänt hela livet och ändå beter sig riktigt illa. Så hur man haft det är kanske en orsak men definitivt inte en ursäkt. Att vara snäll handlar inte om något som bara sker....det är snarare något som man bestämmer sig för.

Hur går det till då? När man bestämmer sig för att försöka vara snäll. Jag kunde inte sagt det bättre själv och kan därför bara inte låta bli att citera en älskad liten person som jag känner som helt enkelt säger: stäng brösaxen! (översatt: håll tyst!). Man kanske får öva lite på det ibland. Att inte släppa ut all irritation på andra eller släppa lös den där inneboende retstickan som bara inte kan låta bli att säga något nederväderande eller elakt. Jag tror hårt på det där med självbehärskning, tålamod och ödmjukhet. För har man det då har man allt, tycker jag. Då spelar inga prylar, perfekt utseende och mest följare någon roll i världen. Då kan man lita på att bli omtyckt på riktigt. Det där är nog något man får öva upp och påminna sig om. Men jag tror att om man iallafall vill och försöker så är det gott nog. Att vilja andra väl. Varför skulle man inte vilja det? Och det var det jag kände med den där väninnan, vi vill varandra väl. Vi bryr oss om och är rädda om varandra. Vi vill att den andra ska ha det bra. Det är fint.
Så en del i att må bra tror jag handlar om hur man är mot andra. Men en annan del är hur man ser på livet:

Idag var jag med barnen på skogspromenad. Vid ett tillfälle lyfte jag blicken mot talltopparna som susade stilla mot den klarblå himlen. Är vi människor någonsin nöjda? tänkte jag. Eller vill vi bara ha mer och mer. Letar vi efter helt andra liv än de vi har. Tror vi att alla andra har det bättre jämt? Lyssnar vi på andra som vi tror vet bäst (o kanske de själva tycker det med). Är vi ständigt missnöjda och stressat jagande efter något som vi egentligen inte vet vad det är? 
Eller har vi förmågan att stanna upp en solig försommardag, titta upp mot trädtopparna och himlen. Andas lugnt, sänka axlarna och faktiskt tänka på allt vi redan har. Allt vi redan fått. Allt vi redan lyckats med. 

I detta digitala samhälle har det blivit lättare än någonsin att jämföra sig med andra, leva låtsatsliv och bli höga på belöningshormoner som likes, nya spännande kontakter, hjärtan, kommentarer och uppmärksamhet ger. Det går snabbt, det går undan, vi vill ha mer och mer. Men ibland tror jag man medvetet får sakta ner. Andas ut. Fundera. Uppskatta och börja vakna upp ur allt det där. Precis som naturen nu vaknar till liv efter vintern. Upp till en vacker verklighet. Där dofterna av försommar luktar godare än någonsin. Där sjön glittrar i solen och fåglarna sjunger. Tänk på allt du fått istället för på allt du inte har. Jämför dig inte med andra utan njut och unna dig livet! Det tänker iallafall jag göra. 








Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvartalskris och förskollärarens utrustning

Att landa

Friluftsliv