Omvärlden genom en tältduk

Det är ovanligt tyst ikväll när jag lägger mig ner på min kammare för att snart sova. Det är allt annat än de senaste fem nätterna då jag hört omvärlden genom en tältduk. En omvärld som bestod av sång från skogens fåglar, bräkandet från sommarbetande får på en kulle strax intill, tuppen som gal så glatt från sin plats på en idyllisk landsbygd och ljudet från lekande barn som har så roligt att de nästan kiknar av skratt i sin lek.

Det var många tankar som rörde sig i mitt huvud när jag låg där och njöt av denna slags värld som omgav mig. En värld som infinner sig när hundratals ledare och barn tillsammans bygger upp ett scoutläger i en vecka. På ängarna till en vacker gård, intill skogen och en sjö. När jag hörde massa barns skratt eka genom kvällsluften tänkte jag att det är så här alla barn ska få ha det. Härligt, befriande och roligt. Livet ska få kännas lätt ibland. Det behöver inte hela tiden vara fyllt av knepiga utmaningar. Så viktigt det är att få sakta ner på lunken då och då och tillåtas att njuta. Lunken på livets väg som kan se olika ut för oss alla. För barn kan det vara stress mellan lunch och gympa, till prov och morgonbuss. För vuxna kan det vara stress att hinna räcka till åt både andra och sig själv i vardagen. Då är det extra viktigt att leta lite inombords efter vad det är som gör en gott. O så gör man det. För någon är det att skapa en sagolik trädgård, för någon annan att ge sig ut på cykeltur, en tredje gillar fotbollsmatch, någon fotar och andra tar med sig sina barn ut i naturen. Det sistnämnda det är jag. Där, i naturen, hittar ni mitt sanna jag. Att få tälta, laga mat över öppen eld, diska medan man pratar eller kanske sjunger lite tillsammans, hugga ved, bära vatten, bygga och surra och mycket mer, det är sådant jag verkligen gillar. Det händer något där när tv.n lämnas hemma och mobilen endast används sparsamt för ett foto då och då. Plötsligt har man ju massa tid för umgänge med andra eller egentid för att hinna höra skogens sus igen. Eller hinna sitta ner och njuta riktigt länge av den där koppen kokkaffe. 




Det är med lite vemod jag noterar att det bara sa swish och så var både den ljuva skolavslutningstiden, härliga midsommar och, nu idag, den årliga lägerveckan förbi. Alla de där härliga somriga sakerna när dikesrenen smyckas som mest av sköna blomster, smultronen smakar som godast och hela sommaren ligger framför. Jag vill liksom stoppa tiden nu, dra i bromsen lite. 

Men samtidigt vet jag att det finns ju massa tid kvar. Vi har många äventyr kvar att uppleva och fler fina minnen att skapa. O förhoppningsvis ännu ljummare nätter. För förut när jag skrev om att många tankar rörde sig i mitt huvud så tänkte jag även på verkligt jobbiga saker. Saker som är mycket värre än att sommaren kanske går lite för fort. Jag frös i mitt tält på natten ibland och då gick tankarna till alla stackars människor på flykt. De som inte valt att själva vilja bo i tält. Men som tvingas göra det på obestämd tid. De som inte har råd att fixa fin utrustning som håller dem varma utan fryser sig till sömns varje kväll. Då skämdes jag över mitt överflöd och gnäll. 

I militärtälten intill hade de kaminer och det är just vad som behövs efter en regnig dag för att få bort den där fuktiga råkalla kylan som annars kryper inpå nattetid. Det där med att få bort fuktig kyla ur tält är något jag vill läsa mer om. Kanske någon har några tips om hur man bäst förebygger det. För övrigt älskar jag ju att få tälta. 

Men jag borde kanske testa lite bättre utrustning än vad jag använder idag i form av allt ifrån underställ till liggunderlag och sovsäckar m.m. Jag tror det finns massa smarta tips och lösningar där ute. Som både en scout som jag och kanske en människa på flykt kan använda sig av. Det är fint att ha det gott själv men minst lika fint att försöka få andra att ha det också. Vare sig det är någon i ens närhet eller långt bort.
Där i natten låg jag och sövde min tvååring som också var med mig i tältet. Ibland hörde vi någon som sent tog fram en gitarr. Så sjöng de lågmält och vackert om kärlek och värme, o det lät som en änglakör. Ihop med glada, lekande barns skratt somnade man gott och kände hopp om livet och världen.
 
Väl hemma efter lägrets avslutning möttes vi av varm soppa och nylagad mat som mannen i huset hade fixat till oss. Det smakade riktigt bra efter en varm dusch och var ett fint välkomnande hem. Nu blir det till att sova gott inatt på en säng istället för luftmadrass. Så får man se fram emot vidare friluftsäventyr framöver. Jag väntar på ett något modernare tält inom kort. Då ska ni få följa med när jag och barnen testar det i skog och mark. Men tills dess har vi hållt till godo med detta härliga retrotält:





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvartalskris och förskollärarens utrustning

Att landa

Friluftsliv