Spontanitet


Igår gick firandet av familjens tioåring av stapeln. Det blev en härlig dag med sol och glädje. Jag satte upp vårt lilla kupoltält här hemma i trädgården och tänkte att barnen kunde leka o mysa där i. Äldsta döttrarna bytte idérika blickar med varandra, viskade ivrigt och nickade samtidigt. Jag förstod snabbt vad som var i görningen och förberedde ett vänligt men bestämt nej på tungan. Sådär som vi vuxna gör ibland då vi tycks glömma bort allt vad överraskning, spontanitet och oanad glädje är. Det blir så många trista tankar som snurrar i huvudet och som vuxen blir man både omständig och krånglig i onödan. 

Så kom då frågan som jag väntade på: "Mamma, får vi sova här inatt?" Men då var det plötsligt som om jag kom ihåg hur det är att vara ett barn på sommarlov. Så jag sa lättsamt och glatt "jamen visst"! Jag märkte att barnen blev sådär glatt överraskade som barn behöver få bli ibland. Jag är då rakt inte någon mamma som jämt går med på allt. Men nu kände jag bara: jaaa varför inte? Det är ju sommarlov och ledigt. Barnen kröp in i tältet och förberedde allt de skulle hämta inifrån huset, jag riktigt kände hur förväntansfulla och glada de blev.  Under tiden smög jag iväg och hämtade nästa tält som är något större än kupoltältet. Så gick jag fram till deras tält och frågade om de möjligtvis kunde tänka sig att få grannar inatt i form av en mamma och lillasyster. Jaa såklart, hurrade de om möjligt ännu gladare. Så hjälptes vi åt att resa tält, hämta liggunderlag, kuddar, filtar och täcken. Jag hämtade campingbordet, stolar, en liten trasmatta utanför tälten, en duk, lykta och en blomma till bordet. Så förberedde vi allt tills det liknade en liten campingplats. "Så bra", kom vi på, "tänk att på den här campingen är avgiften gratis". Jag var nu lika glad och förväntansfull som barnen då ju även jag är en äkta frilufsare som älskar detta slags uteliv. Vi planerade tillsammans att vi skulle äta både nattamacka och frukost på vår camping och inte i vårt hus som ligger fem meter bort. 


När kvällen kom gick jag in och förberedde mackor och mjölk o lite äppelbitar som jag bar ut. Så tände vi ljus i lyktan på bordet och satt där och myste. Innan läggdags kom far i huset ut och spelade fotboll med äldsta barnen. Det var mycket skratt och gemenskap. Sist var det dags att borsta tänderna ute såklart nu när vi var och campade. Sen sov vi så gott det gick. Ingen tropisk värme men ändå så friskt och härligt. Det påminde om scener ur Bullerby-filmen när barnen där övernattar på höskullen. Kallt, mysigt, Småländskt och sommarlovsaktigt.

Jag hoppas att det blir ett lika härligt minne för barnen som det är för mig. Tänk att något så enkelt kan bli så mysigt om man bara bestämmer sig för att det ska bli det.
Camping i vår trädgård 
Äldsta barnen i sitt tält  (foto: morfar Kjell ♡)


Nattmackadags


Mys



Fin utsikt från tältet - vårt nymålade hus 

Kvällsfotboll i trädgården med pappa o äldsta barnen



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvartalskris och förskollärarens utrustning

Att landa

Friluftsliv