Höstdepp/höstpepp

Nu är den här, min allra bästa månad på året. Jag höll på att skriva "min allra bästa månad i livet". För det är så den varit genom åren. Augusti som tonåring innebar för mig en veckas läger på Böda. Tillsammans med bästa tjejkompisarna sov jag där i tält. Vi spelade volleyboll i den ljusa, mjuka sanden, badade i Augustivarmt hav, hade nattfest på stranden och såg stjärnfall över havet i sensommarnatten. Den där sköna gemenskapen tog bort all eventuell oro inför skolstart som då innebar högstadie eller gymnasiet. Liksom skolväskan packas med saker man behöver så fylldes vi tonåringar med massa ljust, varmt o gott inombords. Man visste att nu var man taggad och redo för höstens alla utmaningar.


Nu är jag en 41årig trebarnsmor och det var länge sedan jag återvände till barndomshemmet efter min senaste Bödavecka. Man får hitta nya, andra sätt att ladda inför vardagen. En familjepromenad ner till solnedgången vid havet eller en sjö. Ta vara på helger och kvällar ute även när vardagen drar igång. Istället för att låta tvn sluka massa timmar. Inte oroa sig för alla nya utmaningar och stimma ihjäl sig utan ta fram lite av det där lugnet som infann sig när du simmade i en stilla sjö en sommarkväll. O lita på att du är starkare än du tror och klarar av så mycket mer än du vet. Det är så mycket av vår styrka som sitter där uppe i huvudknoppen. Så våga tänka rätt, tro på dig!


Augusti har för mig, som säkert fler, även inneburit både uppbrott och nystart. När det gäller skolstart eller övergång från semester till jobb igen gäller det alla. Men ibland kan livet vända och då kan det handla större saker som förhållanden, vänskaper eller nytt jobb som tar en ny väg. Det är inte alltid lätt. 

Jag minns en augusti för länge sen då jag nervös satt på ett flygplan ända till USA. Jag skulle bli au-pair i ett år och kände mig pytteliten i en stor värld. Så liten som jag aldrig känt mig. Allt som jag var trygg med, visste om och kände till. Allt och alla som var välbekant lämnade jag bakom mig. Vi landade med vårt stora plan i världsstaden New York. Enorma byggnader tornade upp sig mot skyn. Det var en hisnande upplevelse att kika upp mot gigantiska Amerikanska flaggor som vajjade i sensommarvinden längs pampiga fasader. Hotellvattnet luktade klor som det gör i stora städer. Det vill säga när jag väl lärt mig sätta på kranen. De liknade inte alls de slags vattenkranar jag var van vid hemma i Sverige. Inte heller kände jag igen det slags dörrhandtaget som fanns. För att inte tala om den tysta småländska natten jag växt upp med som nu bytts mot alla slags storstadsljud som tänkas kan...även vid midnatt!!! Vilken förändring och smärre chock.  Där kikade jag försiktigt ner från den höga våningen på mitt rum på the New Yorker Hotel. Det delade jag med två tyska tjejer som också var på väg till ett år som Au-pair. Alla skulle vi ut till olika delstater i detta stora land som nu skulle vara vårt hem i ett år. Men först skulle vi gå på en veckas introduktion i New York. Introduktion till livet som barnflicka och som utländsk i Amerika.
Nedanför i natten såg och hörde vi nu vägarbeten dygnet runt. Rök ur gatubrunnar, precis som på film. De klassiska gula taxibilarna som flitigt ilade runt under dygnets alla timmar. O så en och annan polissiren som ljöd högt i natten ikapp med gatuarbetarnas borrande. Det var främmande, spännande och lite skrämmande på en och samma gång. Just så som nya äventyr är. Skulle jag verkligen fixa det? Jag visste ingenting och tänkte att detta är verkligen hur det känns att tappa fotfästet totalt. Att slänga sig ut i en ovisshet och bara lita helt och fullt på att det bär. Just så som det är när du står för vilken slags utmaning som helst.

Jag vet inte vad din höst innebär. Kanske går du tillbaka till samma gamla jobb eller, som jag, fortsätter på din utbildning. Kanske kliver du ut i nya äventyr på egna ben. Ett nytt jobb, börja utbildning eller förändringar i ditt privatliv. Någon fruktar tristess en annan fruktar förändringar. Medan andra kanske ändå ser fram emot vardag och rutin.  
Men sommarens stilla lunk gör en så gott att den kan vara aningen svår att släppa taget om. Vem vill inte ligga i solstolen och höra vågornas skvalp en gång till? Vem vill inte njuta av frukostbuffén som du varken behöver förbereda själv eller diska upp efter? Rena hotellakan och handdukar som du varken behöver tvätta eller vika och lägga in själv. Väckarklocksfria mornar på rad och lata sena kvällar. Massa tid mer än vanligt med familj och vänner. Det är klart att man kommer sakna allt sådant när vardagen drar igång. Det är faktiskt alldeles helt okej att sakna det och kanske dra en suck eller två över det. Men man får inte dra ner rullgardinen (och mungiporna) totalt för den skull. En tröst är att alla har det likadant. Inte många som kan leva lyxliv året om. Kanske en del som vill ge sken av att de gör det. Men det är väl de som skryter mest om det som du egentligen borde vara mest skeptisk till. För alla, ja alla, har sitt att kämpa med.  Sin slags vardag, sina slags utmaningar och bördor att bära.

Jag tänker då rakt inte lista upp några klämkäcka förslag över hur du ska överleva vardag och alla årstider utom sommaren (de tar jag i ett annat inlägg...hehe). Utan det enda jag vill skriva är att du ska vara rädd om dig. Ta dig i kragen nu och fixa ännu en höst och tillbakagång till din slags vardag. Hitta hållpunkter och små saker längs vägen att pigga upp dig med. Belöna dig med sådant som piggar upp. Vare sig det innebär besök i simhallen, god mat, gå på en konsert eller idrottsevenemang, en biokväll eller naturupplevelser  (oj...där blev det visst något av en lista ändå.. hrm). Så mitt bästa hösttips är att sticka in små belöningar emellan vardagsslitet. O står du inför en New York-liknande upplevelse så önskar jag dig lycka till. Du är starkare än du vet och klarar så mycket mer än du tror.


Sist vill jag påminna om en sak. Du kanske känner dig värdelös vissa dagar. Men kom ihåg att fast du inte tror det så kanske du faktiskt är klippan i någon annas liv. Bara genom att finnas och vara den du är, göra det du gör, så kanske du är någons trygghet. Någon som de lutar sig mot när det stormar. För att du kanske är den som fixar ekonomin eller den som säger trygga, kloka saker som alltid lugnar. Finns där och orkar lyssna. Kanske betyder det allt för någon att du ger din blick och din tid. Det behöver inte vara så stora insatser jämt som man gör. Men ändå kan man vara en otroligt viktig del i någon annas liv fast man inte tror det. Glöm inte det i ditt hjärta.







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ambassadör

Tillräcklig

Något annat än läsa, skriva och räkna