Att landa

Det är något rofyllt över en människa som landat, funnit sin plats i världen och bara kör på. Oavsett ifall det stormar omkring så står de som en trygg fyr i livet. Jag ser sådana människor här och där och beundrar dem. Det kan vara en förskollärare som kör sin heltid vecka ut och vecka in. Tidiga mornar och sena kvällar så kämpar de på. Eller en skiftarbetare som sliter på år ut och år in. Det kan vara någon som funnit en hobby eller ett intresse och sysslar med det oavsett om det är modernt eller inte. Eller någon som är väl medveten om trista saker som sker runt omkring men som ändå väljer att hålla huvudet högt och sätta fokus på det som är värt att ägna sig åt. 

Jag hoppas verkligen på att få vara en sådan människa. Inte rädd som en hare för vad alla ska tro, tycka och prata om hela tiden. Inte tyngd av oro för saker utan fri och glad. Älskad och lycklig. Är det inte så vi alla egentligen vill ha det? Jag har iallafall kommit en bit på väg. Bryr mig inte om folk som tycker bloggande är det löjligaste som finns. Eller folk som tycker jag tar alldeles för mycket foton. En del tycks nästan må dåligt över hur öppen jag är i sociala medier. Men allt jag publicerar är noga valt och det finns mycket som jag väljer att inte dela. Jag är medveten om vad jag gör men är inte rädd för allt. Det kan kännas så väl, även utan ord, vad en del går omkring och tänker och tycker.Vissa är brutalt ärliga medan man hos andra mest kan ana vad de egentligen tycker fast aldrig säger. Det passar liksom inte riktigt ihop med deras fina fasad. Men medan tyckande pågår njuter jag istället av att dela glada upplevelser med andra. Ibland leder ett aktivt liv i sociala medier till nya spännande äventyr. Det kan vara allt ifrån skönhetsprodukter, kläder till en god ost som man får vara med och tycka till om. Jag tycker det här med influencer är en jätterolig grej att vara en del av. Här är exempel på vad jag fått äran att prova senaste tiden:






Jag hade en liten kris i mitt liv när jag inte riktigt visste vem jag var. Det var inget farligt eller så utan nog egentligen i själva verket det som kallas att bli vuxen. Jag ville inte spela massa roller utan bli samma människa oavsett vem jag umgås med. Jag ville bli äkta. Det är skönt när man bestämmer sig för att rädslan för andras tyckande bara får rinna av en. Det är då man blir äkta. Lite kameleont kanske man får vara alltid. Till den grad att man kan visa hänsyn och känna vad som passar i olika situationer. En uns ödmjukhet behöver vi alla krydda våra umgängen med. Det är inget som kommer automatiskt. Ingen är perfekt o man gör fel ibland, så det gäller bara att jobba med sig själv kontinuerligt.

Varför ska man då vara sig själv? Varför ska man våga det? Jo för det är först då världen blir en skönare plats. Du behöver inte hålla på att jämföra dig och ditt liv med någon annans. Du är bra som du är. Hitta vad du gillar och så kör du på. Då blir du som en skön blomma i en fin bukett. Alla ser olika ut men tillsammans blir det en jättefin hyllning till livet. Sköna färger som lövens olika skiftningar såhär års.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvartalskris och förskollärarens utrustning

Friluftsliv