Söndagsutflykt

Solen sken vackert och de varma höstfärgerna på träden kom till sin rätt. Mannen i huset åkte på extraskift på fabriken. Samtidigt som man är ledsen att missa en dag tillsammans är jag ju så otroligt tacksam för att han har jobb. Det gör att vi har råd med det här livet.

Jag och barnen tog en tur genom Smålands sköna dalar. I Astrid Lindgrens idylliska trakter finns det mycket vackert att vila ögonen på vill jag lova. Vi körde genom trolska skogar där stora stenbumlingar täcktes av vitmossa där de låg mellan tall och gran. Vi körde ner i vackra dalar där en by låg med en ståtligt vacker kyrka bredvid en stillsamt skön å. Vi körde upp på höjder så det till och med kändes i öronen med nivåskillnaderna. Därifrån såg vi skogen och vackra höstträd bre ut sig milsvida omkring. Vi såg stenrösen och gärdesgårdar, gamla knuttimrade stugor och mycket mer. En rofylld landsbygd som sakta tömts på de allra sista turisterna och annat ledigt folk. Ett får eller två och några kor betade i sina hagar som vi passerade. Några stack i vanlig ordning ut huvudet genom staketet i hopp om att gräset skulle vara godare på andra sidan.



Vi njöt från bilen en hel del denna dag. Men tog oss såklart tid för några bensträckare också. Bland annat besökte vi Rumskulla och den gamla gamla niohundraåriga eken som är Europas största och ännu levande ek. Det var första gången jag åkte dit. Oj vilket träd! Det inspirerade till mycket sagor och tankar. Varsamt tittade vi på och fotograferade detta sevärda träd. Det var lite trött och gammalt nu men uppstöttat av kedjor och stöd så stod det ändå där så vackert och åldrat.



Nästa stopp blev Katthult. Det var stängt i alla byggnader nu när vi kom på besök såhär års. Men ändå kul för mig och barnen att se de välkända byggnaderna från Emil-filmerna. Det är så otroligt vackert där omkring och jag kan verkligen rekommendera att åka dit och strosa omkring.








Barnen och jag stannade vid en sjö och de ville kasta sten. Jag tänkte säga; "kom nu åker vi vidare!" efter en liten stund. Men så hejdade jag mig och tänkte att nu är jag där igen och stressar i onödan. Fast man inte måste så stressar man så ofta. Men nu lutade jag mig tillbaka istället. Insåg att just där, just då, denna soliga oktobersöndag så hade vi faktiskt inte bråttom alls. De kunde gott få stå där och kasta stenar i vattnet en stund. Höra vattnet sakta klucka mot land, känna vinden som ännu är ljummen, se träden i höstskrud omge sjön och hitta ledighetens behövliga ro. Det är väl det som är meningen med att få vara ledig ibland. Att man medvetet stressar ner, landar, andas ut, sänker axlarna och bara lever.
I veckan kan man göra det i microversion. På sin rast, på sin resa till och från jobbet, en stund innan man ska somna. Bara man hittar ett litet andningshål mellan jobb, studier, uppdrag, sysslor och krav. Gör som barnen. Gå ut och kasta lite sten i vattnet. Andas, njut, lev!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvartalskris och förskollärarens utrustning

Att landa

Friluftsliv