Tillräcklig

Är otillräcklig ett efternamn du ger dig själv ibland? Kanske inte minst såhär i jultider. Har jag handlat nog med julklappar så att alla blir nöjda? Har jag handlat bra mat nu när vi ska vara hemma alla i familjen. Så ingen blir besviken när de står hungriga i lång rad? Städar jag och  håller efter i mitt hem bra nog så jag slipper skäms när det kommer hit folk? Är min hårfärg och frisyr fin nog? Min profil och kroppsform duger den? Ser jag sliten ut? Ju mer jag tänker efter desto knasigare inser jag det är. Tänk att man låter så mycket  stressande tankar ockupera hela huvudet ibland (eller för ofta). Bryr jag i min tur mig så mycket om andra in i detalj? Näe faktiskt inte. En fin present eller två är roligt. Men det är inte avgörande för hela mitt liv och min lycka. Knasigt att jag då själv tror mina presenter till andra måste ge detta stora lyckorus.

Egentligen vet vi ju både du och jag, om vi känner efter, att mer värdefullt än alla presenter i värden är: att ge av sin tid. Att titta upp från mobilen och faktiskt se varandra ibland. Att välja uppmuntran istället för gnäll. Ett leende istället för sura miner. Beröm istället för att leta fel. Bry sig om istället för att vända ryggen. Anstränga sig för varandra fast man inte alltid har all ork eller helt lust. Men det finaste med de slags "presenterna" är att man faktiskt kan få allt det där tillbaka. O en regnig, blåsig, stressig och kall dag finns det inget som går upp mot ett  leende eller en fin gest. Så är det verkligen.

Jag hinner inte blogga så mycket som jag vill nu när jag studerar på heltid och pendlar. Men det betyder inte att jag slutat tänka. Tänka på allt sådant som jag vill dela och bolla med dig som väljer att läsa. Det som jag skriver är inte på något sätt det enda rätta, utan bara lite tankar. Det skojas friskt om bloggare, influencers och ambassadörer. Delvis på grund av avundsjuka för att några faktiskt lyckats hitta ett roligt sätt att samarbeta med företag som sponsrar. Själv tycker jag att det är roligt att vi "vanliga" kan få vara med och prova och påverka produkter från företag vi gillar. Numera är jag mest aktiv på mitt instagram @dagarnasomgar och har haft en del roliga uppdrag under året som gått. Jag visste inte riktigt hur det fungerade när jag började. Men bestämde mig snart för att fokusera på vad som ligger närmast mitt hjärta. För någon är det shopping, mode eller skönhet. För någon är det sport eller djur, bakning, matlagning eller inredning. För mig är det givetvis allt som har med mitt liv att göra men med en extra ton av friluftsliv. Det gäller nog att hitta något som verkligen är DU. För då blir det äkta och då kan du hitta hur många likasinnade som helst. Så kan man följa varandras bloggar och instagram och låta sig inspireras av varandras foton och påhitt. Det bästa är att det finns plats för oss alla. Man behöver inte se det som en tävling. För mig har det blivit en källa till livsglädje och inspiration. Verkliga livet och verkligt umgänge är givetvis oslagbart men det ena behöver inte utesluta det andra vad det gäller vänskap och inspiration på nätet också.


Jag har samarbetat med några olika företag och har spännande uppdrag på gång också. Det är alltid en balans mellan att behålla det genuina och unika mot att vara en lämplig ambassadör åt något märke eller företag. Ibland aktar jag mig för att blogga om för djupa saker som kan anses flummiga eller konstiga. Men samtidigt vill jag behålla en äkthet och kärnan i varför just jag började blogga. Det var inte alls för att få glänsa och skryta eller bli bekräftad och sedd. Nej faktiskt ganska tvärt om. Det började när jag fått en sorg i hjärtat i form av  ett missfall av det som skulle blivit vårt tredje barn. Det är bra nu. Vi fick ju en guldklimp rätt snart efter det. Men just där och då ville jag bli för andra den som jag själv letade efter. Någon som vågar skriva om jobbiga saker ibland. Går du tillbaka i mina gamla inlägg kan du se både en och två bearbetningar av människor, händelser och känslor som jag mött. Samtidigt som det är en slags egenterapi så kanske förhoppningsvis det kan ge någon annan en känsla. En känsla av att jag tar din hand och säger: "kom med mig genom livet. Du är inte ensam, vi hjälps åt." Det är fint för jag kan gå in på min egna sida och se statistik på lästa inlägg och då kan jag dagligen se att folk varit inne och läst gamla inlägg. Då tänker jag att det är kul att någon hittat hit. Jag kan inte se exakt vem som läst, bara hur många. O så länge jag vet och ser det så fortsätter jag att skriva när jag kan. Den anonyma bekräftelsen räcker för mig.


Jag har haft några samarbeten som inte blev av. Ett tält som aldrig kom. En lovad sponsring av husmålning som drogs tillbaka. Kanske läste de min blogg och tyckte den var för lite flashig och klassig. Sedan har jag haft många lyckade samarbeten då sponsorer kanske inte läst min blogg utan mest fokuserat på mitt antal instagramföljare. Vad de olika misslyckade eller lyckade samarbetena beror på bekymrar jag mig inte så mycket om. För mitt viktigaste mål kommer alltid vara att få vara en medmänniska. Ingen ska behöva sitta ensam med sina känslor och tankar. Vi behöver varandra. Det finns otroligt många fasligt fina fasader. Men när gästerna gått hem, dörren låsts och lampan släckts det är då sanningen, tankarna och det bakom fasaden kommer fram.


Jag hoppas att ni som läser ska få en skön julhelg. Att du kan slappna av lite och inte oroa dig för massa saker i onödan. Våga hellre ge dig ut och njuta av livet. Med likasinnade i sociala medier och med de du har omkring dig i verkligheten också. O kom ihåg att allt behöver inte vara perfekt. Det finaste vi kan ge varandra är vår vänskap, leenden, fina ord och vår tid. Jag avslutar med ett foto på ett fint hjärta som jag fått från några minst lika fina människor. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvartalskris och förskollärarens utrustning

Att landa

Friluftsliv