Med glasspaket och linjal

Nu skriver jag inte enbart om mitt egna lilla liv denna gång. Det kan vara självklara saker för någon medan någon annan undrar vad i hela friden jag skriver om nu. Men kanske, kanske...hittar detta inlägg till någon som behöver det. Det är alltid min önskan när jag delar mina tankar såhär. Jag har skrivit det förut, jag har inte självutnämnt mig till någon hjälpande guru som tror sig ha alla rätta svar. Jag tycker bara det är skönt att vi människor kan räcka ut en hand och visa att jag finns här, jag har också vandrat där.

Jag tänker på samhället i stort och saker som, i mina ögon, känns lite konstigt just nu. Du behöver inte hålla med...och just det där med att inte hålla med, det är det som är kärnan i detta inlägg.
Du kan gå med den stora strömmen, hålla med i det allmänna tänket, samhällsklimatet, alla delade quotes, artiklar och inlägg du får till dig. Eller så kan det kanske vara bra att stanna till ibland och tänka efter. Vänta lite nu, vill jag egentligen detta? Passar det faktiskt mig eller oss? Måste jag också tänka så eller göra si? Bara för att alla andra verkar göra på ett visst sätt behöver det inte vara det enda rätta. Du kan faktiskt få simma lite motströms. Hitta din egna kompass och trampa upp nya stigar. Eller gå en gammal välbeprövad väg som nästan växt igen. Även om det kan kännas läskigt eller ensamt först så kan det leda dig till helt nya möjligheter.

Vad menar jag då? Vilka situationer tänker jag på? Jo jag tänker på hur tokigt det blir om man exempelvis i ett förhållande beter sig som barn fast man är två vuxna. För det verkar tyvärr finnas en del som gör. O så kan det gå så långt att man lämnar varandra. Två fina människor, fast man egentligen inte hade behövt låta det sluta så om man hade vågat gå lite andra vägar tillsammans. Men går man genom hela livet och vardagen med mentalitet likt en linjal och ett glasspaket i papp så kan det bli tokigt. De slags glasspaketen var kanske vanligare förr. De var ganska små o räckte kanske lagom till två, tre personer. Endel mätte med linjal vart man skulle dela så alla skulle få precis lika mycket. Så känns det som endel tror att man ska gå genom livet. Genom vardagens plikter, förhållandet, föräldraskapet och allt...allt ska mätas likt tjuriga ungar och nåde den som får den största biten av "glassen"! Går vi mest genom livet med näsan i vädret och armarna i kors över bröstet nu för tiden? Är det verkligen det som är det enda rätta? Att vara arg, snäsig, kaxig och ständigt på krigsstigen. Är det då man är en lyckad modern människa?  Med mantrat  "Nähä, det tänker jag absolut inte göra...för jag har minsann redan...."

Det där med att följa strömmen eller ej kan gälla allt från om du har en partner eller ej. Ifall du har en, hur ni lever; sambo, förlovade, gifta, hur ni gifter er, var ni bor, hur ni bor o.s.v. Att bli föräldrar ska vi inte ens tala om...hur, när, på vilket sätt, amma, vakennätter, sövmetoder, hur och var alla i familjen sover? En hel djungel av trender, råd och tips. Något av dem kanske du igenkännande läser och det blir tacksamt nog till din livlina. Men det får inte förvandlas till måsten som förstör hela ditt liv, ditt äktenskap eller alla småbarnsåren. Alla de där måsten och kraven. Ibland får man till och med kanske välja vem man berättar vad för. Om man ändå vet att det kommer komma en hel radda med förmaningar och kanske att endel nästan tar fram det där glasspaket och linjalen. Det kan tjattras, tyckas, rullas med ögon, snörpas med munnar, slängas med hår och knyckas med nackar. Det kan snackas om och skrattas åt. O det kan du lyssna på, lyda och lida av. ELLER så skiter du i alla råd och trender som du inte behöver. Du/ni lever på ert egna sätt som faktiskt funkar bra för just dig/er. Helt enkelt befria dig från rädslan över vad andra ska tycka hela tiden. Känn hur skönt det istället
blir när du fokuserar på bättre saker. Om det så handlar om att du vill vara singel och trivs med det. Folk behöver faktiskt inte tycka synd om dig eller försöka hjälpa dig hitta någon partner om du inte vill det. Det är inte självklart med tvåsamhet.
Eller kan det handla om hur du lever i en relation. Hur du är som förälder. Om och hur du ammar, hur du söver, dagsrutiner, mat, hur och var alla i familjen sover o.s.v. Skippa att berätta för endel om du ändå vet att de kommer tycka en massa. Nu får man ju givetvis aldrig någonsin tveka att be om hjälp om man mår dåligt och saker verkligen inte fungerar på allvar. Men jag syftar mer på småtjafs...som sagt på "linjal- och glasspaketnivå". Om ni så köper en extra säng och bygger världens längsta dubbelsäng så att alla i familjen får plats att sova, så är det ingen annans problem.
Det är inte hela världen om den ena jobbar mer i hemmet och den andra mer på jobbet en tid. En annan tid blir det tvärt om. Sluta bråka och tjafsa om livets småsaker som att handla, städa, tvätta, laga mat. Om ingen latar sig och alla gör sitt bästa, då funkar det. Kom ihåg att hemmet behöver inte se ut som hämtat ur en inredningstidning. Även att det går emot dina principer så kan du släppa lite på all perfektionism. Eller på rädslan för ifall det kommer någon på besök och vad de ska tycka om allt du inte gjort. Släpp sådana tankar. Gör det du hinner men stressa dig inte sjuk av onödigheter! Lev livet som du/ni vill. Inte som någon annan vill. Du lever väl inte livet åt dem?

Varför skriver jag om sådana här saker (igen). Jo för jag tror att vi behöver komma bakom fina fasader. Vi behöver prata om verkliga saker. Om sådant som kan ligga och gro annars. Som till slut kan leda till både den ena och den andra tråkigheten. Jag tänker speciellt på unga personer som kanske börjar familjelivet och alla råd de kommer få. Ta emot dem som ni behöver men bry er på rätt sätt. Våga stå upp för det du känner funkar. Sträck på dig och tro på dig själv.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ambassadör

Tillräcklig

Något annat än läsa, skriva och räkna